Detta har hänt.

Nu är man någorlunda tillbaka igen vad gäller access till omvärlden och här kommer en liten update.

26 Oktober
Vi vaknar av att Ming står och spyr på sängkanten, lyfter ner henne illa kvickt och spyan anländer på golvet i samma sekund som hennes 4 ben tar mark. En fet korv av ris och tonfisk slpashar ut sig på golvet. Jessica tar och plockar upp det och går iväg.
Kvar på golvet ligger en gummisnodd.......eller en bit nudel......eller nåt annat. När saken ska plockas upp rullar den ihop sig.
Saken visar sig vara en 6-8cm lång smaaaal mask!!! Äckligt så in i h**vete.
Sleva i sig gröt, på med lite kläder och sen ut i regnet som nu öst i otaliga timmar. Vi tänkte testa apoteket nere vid mainroad och se om dem har något anti-mask-medel annars blir det en långtrip till Taling Ngam och Dog Rescue. Vi har turen på våran sida för en gångs skull och får tag på den gyllene maskmördar tabletten som vi behöver. Tuggas före sväljning står det på kartongen som innehåller en rejäl tablett som inte ska ger till barn under 2 år? Barn under 2 år, vi sa ju att det var till en hundvalp.
Som det mesta här är det väl, Same-Same.
Jaja, det är väl knappast någon fara ändå så jag lägger den med lite tonfisk. Hon lär ju tugga den så stor som den är. Sträcker ner den lilla skålen och som ett blixtnedslag kastas Mings tunga runt i skålen och 2 sekunder senare är allt borta......tabletten också och tuggat har hon absolut inte gjort.
Nu får man bara hoppas att maskarna tok dog. Om dem finns kvar går ju inte att se.
Men växer det gör hon. Svårt att märka ibland men plötsligt slår det oss att hon tidigare var betydligt mindre.


Senare på eftermiddagen tänkte vi köpa lite skumpa eller varjefall mousserande vin och fira våran 11 års dag. Hittar en liten butik som specialiserat sig på viner. Glider in lite snyggt och möter en herre som sitter på en stol precis innan för dörren, han noterar oss knappt. Längre in står en dam och säger hej. Vi kollar lite och noterar att priserna är höga, flera hundra för en flaska, tex 220ml skumpa för 400kronor. Några lite billigare fanns dock efter att vi scannat hyllorna. Bla några mousserande viner, vi greppar en flaska och går fram till damen som står bakom ett skrivbort, butiken är som alltid väldigt enkel. Jessica räcker fram flaskan och damens ansikte förvrids och ögonen åker ut säkert 3mm. Jag tappar nog hakan och ser konstig ut jag med efter att jag sett hennes min... Efter vi betalat och damens ansikte fortfarande ser lika förvridet ut skyndar vi ut och kan inte låta bli att skratta. Antar att dem inte alls var beredda på att vi "snorungar"skulle köpa något.
Som litet tillägg tjänar många här 5000bath (ca 1000kr), och vissa ännu mindre. Några mäklare vi pratat med som är i vår ålder har som mest tjänat 12000 bath. Så en flaska vin som tex kostar 500bath kan jämföras med en flaska för mellan 500-en bra bit över 1000 kronor med tanke på lönerna.
Gott var det och mysigt. Blev till att sitta hemma då det öste ner ute.

28 Oktober
Trist utan dator inte minst med tanke på att det regnat så otroligt mycket. Kläser, möbler, och massor annat möglar av all fukt.
Som tur är har vi nästan blå himmel idag så man passar på att se till att få saker helt genomtorra och värma på skinnet lite. Har ju varit kallt ibland nu. Jessica åkte till frissan för en stund sen, ska färga håret mörkt och göra lite röda slingor. Vovvarna knallar omkring ute och verkar lite chockade över den plötsliga värmen och går in emellanåt för att sedan glassa i solen en stund, dem tycker nog det är lika skönt som vi gör.

Nu har Jessica kommit tillbaka..... Thailand är ju Thailand och det ska man inte glömma. Saker är INTE som hemma och kvalité är ett ord som totalt saknas här, haha. Jessica hade blivit lite skeptiskt över den så kallade röda färgen, men den jämnåriga tjejen sa, -I fix you like, ok!
Vad gör man...
Den mörka färgen var helt ok, sen ser det ut som om Rosa Pantern fått smaka lite av någon läsk som tillverkats i Tjernobyl för ett gäng år sedan, med andra ord typ självlysande neonrosa.
Nu går Jessica mer än gärna runt med hjälmen på sig.
Som tur är försvann en del färg vid tvätt så nu ser det nästan ok ut *SMILE

30 Oktober
Idag skulle Sam fått komma till Dog Rescue, men killen vi pratat med hörde inte av sig, hoppas dem kan komma imorrn. Hon är jättehalt just nu och använder bara 3 ben. Vi gav henne förresten en avmaskningstablett för att vara på säkra sidan, men hon behöver garanterat få en extra vitaminkick och lite annan medicin så det blir perfekt att hon får ta en paus på några månader på Dog Rescue.
Det känns som om vädret blivit aningen bättre, det har inte regnat hela dagarna nu utan mer skurar och ibland en solglimt.

Trasig dator....

Jahopp.

Da har datorn pajat ihop helt.
Nu blir det bloggtorka tills det kommit en ny, tar val en dryg vecka.

Kan lite kortfattat saga att det regnat sa in i helvete har och att det pa sina hall ar 1.5 meter vatten i bebodda delar. Inte sa kul for folket som bor dar.
Aven pa vagarna ar det pa flera stallen over 30 cm och vattnet forsar fram.

Nu ska vi hem igen och ringa och ordna ny dator.

Lyxhus, tankar och funderingar senaste dagarna.

Har inte orkat skriva. Har haft huvudet fullt...
I förrgår var vi och tittade på hus igen, som jag tror jag skrev att vi skulle.

Innan vi tar det så ska jag säga att vi har fått en leverans av svenskt godis, tack mamma Lena för det. Godiset hade fått sig en rejäl omgång om det hela var mer eller mindre en klump av härligt karamellkungen godis som vi snart hävt i oss medan vi lyssnat på regnet.

Vi började att kolla lite i Chaweng. Rätt ok, ett hus för 12´000 bath. Stor tomt men inte inhängnat huset i övrigt var rätt enkelt men ändå fint i thai stil. Det låg en bit bort från huvudvägen och det kändes inte som om man var i Chaweng. Alla i området var thai men trots det var det inte mycket hundar som vi såg även om vi är rätt säkra på att det fanns fler än vi kunde se just då. Vi vill ju kunna ta promenader och då det inte ens var staket passade det inte. Hade varit bra pris annars.
Vi kikade sen på ett annat hus i Chaweng trakten, ett för 22´000. Fin stor tomt som var inhägnad men 22´000 var det inte värt ändå, tyckte inte ens mäklaren.

Han nämnde sen att han faktiskt kanske hade något för oss ändå, om vi kunde tänka oss att bo strax söder om Lamai, närmare bestämt Hua Thanon, där vi tidigare kikade på det där fina området som sen inte godtog 2 hundar. Detta hus var en stor villa med enorm tomt och privat pool. Killen som ägde det har sålt det och dem som ska ta över får det mitten på mars och tills dess ville han hellre hyra ut det än att låta det stå tomt. priset hade suttit på nästan 40´000 men han kunde nu tänka sig endast 22´000. Wow tänkte vi,,,lets go!!

Åkte ner mot Hua Thanon och vi svänger upp på vägen precis bredvid Samui Garden Home,, den här vägen har vi åkt på sa vi för vi tog en titt där efter vi kikat på garden home en gång. den gången stannade vi där betongvägen slutade, nu fortsatte vi en liten bit till på en grusväg som sedan åter igen blev betong och vi kommer in i ett lyxigt område med två stora hus, höga murar och en stor grind. Here it is sa Victor.
Vi går in på tomten och ser två våningshuset, stort!

Väl inne har det 5 rum, 3 sovrum, 2 badrum och en toalett. Arbetsrum och vardagsrum plus kök. Balkonger i alla lägen man kan tänka sig och från den ena balkongen gick vi ut och såg baksidan.
En stor härlig pool, fylld till bredden och en maffig tomt med gräsmatta i klass med en "green".
Shit pommes...

Bakom tomten, var en sluttning och sen en till lika stor tomt men där fanns ännu inget hus. Hela området hade mur runt och vi skulle med andra ord kunna låta hundarna springa runt på en bra bit över 3000 kvm.

Vi höll masken lite men pratade i bilen om att vi inte kan tacka nej till det. Ok, det kostar 3500 MER i månaden än nu, men vilken möjlighet, hyra det 3 eller 5 månader skulle vi kunna innan den nya ägaren tog över.

Vi pratade fram och tillbaka och ringde och sa att vi ville ta det... Funderade lite till och kom på. Det är ju den tyngsta regntiden på hela året nu, då det förväntas regna flera timmar varje dag fram till december. Någon har sagt att dem tror det slutar i november eftersom det började en månad tidigare än normalt men andra säger att det ändå kommer hålla på till december. Att bo i en fet villa eller i ett litet litet hus när det regnar gör det samma, visst kan man ta ett dopp i poolen men det är inte värt flera tusen. Däremot om det är sol och fint väder är det ju otroligt lyxigt att ha pool, kunna springa hur man vill på en enorm tomt och ha hundarna lösa.

I sista sekunden kände båda att vi helt enkelt gör rätt i att vänta och sen chansa och se om det finns kvar om en eller 2 månader och ta det då. Vi hoppas på det men mer kan man ju inte. Skulle vara otroligt härligt att bo så några månader, snacka om kontrast. Även utanför var det glest med hus och vi skulle kunna gå en hel del även där. Tyvärr vågade vi inte ta med kameran när vi åkte för det nyss regnat och man vet ju inte när det börjar igen, får smyga dit och ta kort om det inte är ledigt sen.

Kraftigt regn och myrkrig.
Så var det med det.
Det har regnat enorma mängder. I natt var det uppehåll tills ungefär 5 på morgonen sen regnade det massor till och från tills eftermiddagen. På mellan 10-12 timmar och med en effektiv regntid på ca 5-6 timmar har det regnat 120mm vilket säger lite om vilket flöde det är.

Myrorna fortsätter trots enormt regn att vara för jävliga. Det är helt vidrigt. Går man i normal takt blir man garanterat biten så man får springa eller stampa. Hundarna blir bitna oavsett.
Om det är så när solen kommer fram kan vi omöjligt bo kvar. nu har vi i flera dagar lagt ut myrgift och idag åkte vi och köpte varsin extra large bug killer spray och har sprayat typ hela området. Myrorna tvärdör på stubben och vi får huvudvärk och det känns mysko i halsen. Men nu har dem startat ett krig och vi kan inte bara ge upp.

Vi åkte som vanligt och gav mat till Sam på vägen när vi skulle hämta våran mat. Att hon är så snabb att höra skillnad på våran moppes ljud är otroligt. Dog Rescue har inte svarat på vårat mail ännu men hoppas dem gör det för vi vill så gärna att hon får mer hjälp.
Medan vi satt och småpratade på matstället kom en haltande hund småsrpingades på andra sidan vägen, gör en sväng in på en uppfart och sätter sig i position "ready for nr 2". Jag skrattar och säger att han springer och skiter på grannen tomt, smart ju. Han är klar, tittar upp och springer raka vägen över gatan och fram till våran motobike där han snabbt lyfter på benet och pissar på framdäcket. Vi hinner knappt reagera och då han redan är klar börjar vi bara halvhäpet att asgarva. Hörde han vad jag sa? Eller såg han bara att vi glodde medan han dumpade gårdagens rester?

Mötte förresten ett vildsvin som spatserade mot oss på gatan utanför. Jag förklarade lugnt för Jessica vilken skada ett vildsvin kan göra på en människa och hon började se lite konstig ut och släpade iväg med Ming hängandes efter sig helt frågande. Vildsvinet hade nu stannat och funderade nog på hur han skulle slippa möta den dreglande hunden (Nala) som helt paralyserad stod och stirrade på den gleshåriga, grå feta "Hunden". En bil kommer upp bakom svinet som skyndar ut på kokosfältet och in i skogen.

Ska det vara så svårt att tvätta?
Nu börjar man ju undra. Ska det vara så jäkla svårt att lyckas tvätta utan att sabba alla kläder och att få bort små fläckar. Nu har vi testat flera olika tvätt ställen och det är samma problem överallt. Ena gången blir kläderna vita, även dem som innan var blå är typ gråblå. De fläckar som fanns finns oftast kvar och alla kläder blir noppriga efter EN tvätt. Nya käder vi hade med ser ut som kopior man köper på en marknad. Så ska någon ta med kläder och behöver tvätta dem, ja du....lycka till säger vi bara och lämna inte in något du bryr dig om.
Nästa gång ska vi dela upp tvätten och förklara att det vita vill vi ha blekmedel i och det andra vill vi inte ha det. Samtidigt som de färgade kläderna bli daskiga blir vita kläder skitiga så man får anta att dem tvättar allt i samma gryta med kallvatten och 3 kg blekmedel...grrrr

Första jobbet avklarat,,,vilken pärs.
Igår hade jag efter en hel eftermiddag och natt lyckats ladda ner de jobb jag just fått från Sverige. Hastigheten på 15kb/s säger ju en del. 3 ggr snabbare än det modem ja hade för 10 år sedan,,jaja.
satte igång med jobbet på kvällen och fick då ett mail att dem ville ha det klart vid midnatt. OK, jag trodde jag skulle få jobbet på fredagen men i mailet innan skrev dem att dem ville ha det till fredag. Till fredag för mig betyder på fredag och inte innan fredag. Kul, kul. Jobbade klart vilket gick smidigt och tog inte allt för lång tid, började tanka upp allt på min ftp och lät det stå över natten.
På morgonen hade det avbrutits vilket var väntat då det ofta blir så vid åskväder. Åkte direkt till internetcafe på morgonen för att fortsätta eländet. dem säger att dem har 2mbit lina vilket gör att det ska gå i ca 200kb sek och en full CD går då på 1 timme men jag räknade med halvfart och de knappa 60% jag hade kvar kanske skulle ta upp en dryg timme.
Jo jo, visst. Det går först i 40kb sek och det ska ta ungefär 2 timmar Efter en timme händer något och farten går ner till under 30kb/s och tiden kvar är 1tim 40min till de e klart,, suck ja jobbigt tänkte jag. När det är 40 minuter kvar går farten ner igen och tiden kvar är nu 1TIM 40MIN, vad i helvette, nu har klockan här hunnit bli över 11 redan.

Det fortsatte ner under 20kb/s för att de sista 3% öka upp till nästan 30kb/s igen. Lite över 4 timmar senare så var jag klar, galet irriterad.
På måndag ska vi testa nån typ av trådlöst kort som kostar flera tusen svenska kronor men som ska ha lite högre fart. Ska bli kul att se hur pass mycket fortare det går.

Runt runt på husjakt och en till whiskey tack.

Idag har vi åkt runt halva Samui tillsammans med "Pooky" som jobbar på en mäklarbyrå. Hon tog oss först till deras objekt men när dem inte var toppen åkte hon med oss i 4 timmar och bara letade lite på måfå, snacka om att vara snäll.

Det första vi kikade på var ett sk "Townhouse" i Bang rak. Visst skulle det funka, radhusområde med endast en infart vilket är bra för att hålla stället hundfritt. Men hur kul är det att knalla runt där? Tomten på baksidan var ca 3x4 meter. Inte så värst mycket alltså.
Inuti var det rätt bra med plats men arkitekten kunde väl ha vaknat innan han började rita. Många konstiga planlösningar ser man.

Åkte sen till Bophut och ett område som ligger precis bredvid Big C. Helt ok. Ett fint område med både enklare hus och även riktigt fräsiga med privat pool. mellan 20-strax över 50´000 bath i månaden. Det för 20 skulle passa oss. 2 sovrum, kök och allrum och en lagom tomt med staket. promenaderna skulle inte bli lika mysiga som nu men ända kanske ok. Dessutom kunde hundarna få vara lösa på tomten och man kunde gå runt hela huset. Tyvärr som så ofta var det mögel i huset och när det känns och syns direkt ska man nog passa sig.

Det som vi gillade mest var riktigt fint, stor härlig tomt, även här med staket runt hela och hus i 1,5 plans stil med 2 sovrum, kök och allrum. Planlösningen var väldigt trevlig med full möblering även stereo med surround, tavlor, och andra detaljer som gör det trevligt. Stor utgång till tomten och med en grym takhöjd inne, allt i fin stil. Priset drygt 4 ggr mer än det vi har nu. Alltså en bit över 30´000 bath. Och sanningen är att för det priset har vi sett mycket finare hus och större tomter och en dessutom med egen pool.

Imorrn förmiddag ska vi kolla på ett till gäng hus som ett par ser riktigt bra ut på pappret. utgångspris nästan 3ggr mer än vi har nu men man kan så klart fila på det lite och är dem toppen kan man ju testa det för en tid.

Haha, vi åkte som sagt runt en hel del och var bla i Lamai. Pooky tog oss till ett hotell som låg nere på en ur fin strand på klippor med en sandstrand inträngd mellan klipporna. Runda fina klippor så gjorda på beställning. mitt på det väldigt lilla området låg en pool och en bar. Rummen var pyttesmå och var gjorda så att vissa väggar var en del av berget vilket så rätt snyggt ut. Att vi hade 2 hundar var inget problem....huuu, skojar han eller? Nej det gjorde han inte. Han, är den vite ägaren som var runt 60 och var vid 16 tiden inne på sin 6-7 whiskey MINST.
Vinglade fram, stinkade av sprit och såg i allmänhet ut som någon tagen direkt från en extremt rolig komedi. han gled fram i slowmotion, mumlandes i en hemsk hawaii skjorta, barfota med tå naglar som klor.
Vi tackade för titten och han bugade sig, vände sig om, tog fram en låda, öppnade den, slet fram en flaska whiskey, korkade upp den och fylle ett glas och höjde det för sig själv bakom bardisken.

Kan tänka mig att glida ner där, smyga förbi gubben och ner på stranden, för den var för härlig med dem höga runda klipporna runt. ett klarblått vatten perfekt för snorkling bland stora stenar, idylliskt. Nästan så att den platsen kan vara en kandidat för ett bröllop bara Mr Whiskey håller sig gömd bakom ridån.

Vi får se hur det går imorrn med husen, det positiva eller hur man nu ska se på det, är ju att ju mer vi tittar på hus desto mer inser vi att det är helt ok här, men vi vill verkligen ha staket nu så vad gör man, bara att leta vidare. Det regnar förjämnan nu så man kan inte gör mycket ändå. Normalt kommer regnet i november men nu då det kom så pass tidigare än normalt tror dem att detta är november regnet och att det bör vara slut nån gång första veckan på november. Det visar sig.

Det kan verkligen regna brutalt här. Vi hann bara sätta oss på våran motobike för att hämta middag efter att solen skinit lite mellan molnen då det droppade 5 förvarningsdroppar innan himlen öppnade sig. 2 min senare var man dyngsur, 5 minuter senare var det kaos på vägarna, vattnet steg och ordagrant forsade fram, otroligt.

Ingen flytt och Ming får medicin

Idag vaknade vi till regn och åska, som vanligt. Har blivit lite av en ovana tycker vi. Men som vi brukar säga, det är ju ändå varmt och vi visste ju att det var den ostadigaste tiden på året vi skulle komma ner till. dessutom hade vi strålande väder de 2 första veckorna.


Telefonen ringer, det är Kamolchai. Vi får inte bo med 2 hundar på det fina området nere i Hua Thanon. Kändes trist men det var väl inte menat helt enkelt. Vi hade ju stora funderingar på om vi verkligen ville bo där.
Vi letar vidare. Har hittat ett gäng intressanta hus som vi vill kolla på. Hoppas vi kan se varjefall några imorrn. Det är ett måste att se på plats innan man vet nånting alls eftersom omgivningen är ytterst viktig för oss, bilderna talar aldrig sanning och oftast så ser man inte hur det ser ut runt omkring.

Vid 12 snåret åkte vi iväg med Ming mot Dog Rescue Center i Taling ngam. Hon har ju hostat i 4 dagar nu och det blir inte bättre. nu fick hon 2 sprutor och så ska hon äta 3 olika mediciner i några dagar.

Vi stannade ett tag och hälsade på några volontärer och på ett gäng hundar. Ming fick se sina syskon igen, 3 stycken och även massa andra gamla kompisar som ville inspektera henne noga. Vi visste inte ens om hon hade syskon eller inte.
Även idag träffade vi på folk från Sverige. Två unga tjejer som gick på nåt typ djurgymnasium som var här en månad på praktik.

Innan vi vred om nyckeln för att vända hem pratade vi även med ett par från England men som bor här som var och kikade på hundarna. Dem hade nyligen förlorat sin hund som blivit förgiftat av en Thaigranne. Han har tydligen gjort likande förut och dem är mer eller mindre helt säkra på att det är han. Dem kände inte att dem orkade ta en hund idag utan ville smälta det hela lite.

Sen åkte vi hem, klockan hade tickat på och var närmare fyra när vi kom hem.
Nu får vi vänta och se imorrn om det är några bra hus vi hittat och om vi i första hand kan titta på dem.

Ming Hälsar på sina gamla kompisar & ett syskon, de 3 svart mindre valparna på trappan är hennes syskon. Alla 3 var lurvigare än Ming och såg ut som dem skulle bli större.
Till höger matas ett gäng som bor galler i galler med "the puppy house". Det är mest tikar där och dem får komma ut en och en för att undvika onödigt bråk. Det finns flera olika avdelningar och vissa hundar får vara på det område där veterinären och bilarna kommer in. Men hela cetrets området är fortfarande inhängnat med en regäl sluss så att ingen råkar smita in eller ut okontrollerat.

Beslutsångest

Då har gårdagens imorgon blivit idag.
Tunga skyfall väckte oss idag. Kraftigare regn än någonsin tidigare och våran grusgång svämmade över hela vägen ut till stora vägen och även gräsmatta är till större delen ordentligt översvämmad. Skönt att vattnet varjefall är varmt.

Som planerat skulle vi ju kolla nya hus och vi bestämde tid men en kille (Kamolchai) vi tidigare pratat med om olika hus. Skyfallet slutade i samma sekund som vi skulle åka vid halv ett tiden.

Ute på huvudgatan längs hela Maenam och BoPhut var det kaos. mellan 10-30 cm vatten täckte vägarna och vi fick åka på trottoaren. Ser kanske inte ut att vara så mycke på bilden men trottoarerna här är över 20cm höga.

Vi kikade på det fina stora husområdet som ligger söder om Lamai rättare sagt i Hua Thanon.
det har vi ju sett tidigare men ville se det igen. Känns väldigt dubbelt även nu. Bra stooort område med välskötta ytor och härligt poolområde. Ligger lite långt söder ut och området leder rakt ut på stora vägen med mycket hundar. Såg förra gången en hund som attackerade en annan på ett inte så normalt sätt, såg sen att den hunden hade munkorg. Här där vi bor nu är grannskapets hundar inget problem, dem håller sig borta, mycket möjligt att det är lika även på detta ställe, men man vet ju aldrig.

Internet ska vara betydligt snabbare vilket betyder att jag kan jobba om det trillar in jobb, utan att behöva åka till internet café för att föra över filer det är ju värt en hel del. Priset är dock 2,5 gånger dyrare än här. De andra husen vi sett på nätet som vi också tog en titt på idag var verkligen inte bra. Snacka om att bilder ljuger så det stinker om det.

Prutningen på huset är tvärkörd. Har fått ner det en del men där är det stopp, TOTALT. Dem vet att dem får det uthyrt ändå, synd.
Dem vet sen förra gången att vi har en hund och det var ok, nu har vi 2 så nu var dem tvungna att kolla med Mr Boss. Får svar imorrn. Vi tänkte, om vi får OK, testa en månad och sen se hur vi trivs, man kan ju alltid flytta tillbaka hit, får se om man kan få den månaden vi förbetalt nu fryst. Troligen inte men det ska vara mitt argument till att vi kommer flytta tillbaka, annars väljer vi nåt annat om vi ska flytta igen.

På väg hem stannade vi och käkade precis innan Lamai på ett ställe där vi fikat med en kompis.
En av hans 2 hundar var extremt halt och vi passade på att kolla om han kände till Dog Rescue Center, vilket han inte gjorde. Vi förklarade att det var gratis och han sprang och hämtade papper och penna för att skriva ner numret.
Hans hund hade brutit tassen för 4 år sedan och han var troligen bara liten valp då det hände.
Han blev väldigt glad för informationen och skulle berätta det för sina vänner. Detta visar på att det finns en hel del reklam att göra för Dog Rescue. Frågan är om dem vill det eller ej, det kan faktiskt vara så att dem redan nu får in mer än dem klarar av.

Empatilösa idioter...

...vart börjar man?

Som svensk kan man ju alltid dra en vals om värdet. Det har varit mest mulet senaste dagarna, men ändå hyggligt.

Igår tänkte vi åka ner och köpa en kvällsglass vid 22 snåret, mm gott och mysigt. Efter att jag fixat myggnät på altanen tänkte vi att vi kunde sitta ute utan att bry sig om myggen som visat sig mer sista tiden troligen för att det regnat mer.

Vi åker som alltid ner mot templet och svänger sedan höger. Där finns ett mindre "radhus" med 4 bostäder som är mer eller mindre som bås och där det alltid brukar finnas hundar som bor där. Just när vi passerar ser jag i ögonvrån att någon gör en "fotbollsutspark" med en, kanske soppåse?

Nej så lyckligt var det ju inte, bollen var ingen boll eller någon annan sak utan en liten liten hundvalp. Den stackars skrek så klart och lyckade ta sig längst in i ett buskage allt medan den totalt sinnessjuka thailändaren bara ler och går tillbaks in. Vi har ni stannat och skrikit "nej" av ren reflex, sitter nu och gapar och är helt tagna. Hade det varit i Sverige hade agerandet med största säkerhet sett helt annorlunda ut, men det undermedvetna måste ha greppat oss och med tanke på att man är väldigt ensam och man inte har minsta aning om vad för idioter man har framför sig är väl det kanske bra. Att blunda är dock inget som varken Jessica eller jag gör.

Vi går till valpen som ligger i mörkret och Jessica måste starta och vrida motobiken så att jag kan se något. Den lilla valpen ligger under buskar och gräs intryckt tätt intill en mur, helt tyst.

Jag lyfter sakta upp valpen som känns förvånansvärt välgödd och tar den tätt intill mig. det är en liten kille på säker bara 10 veckor. Han gnyr lite men rör sig inte. Helt ofattbart verkar inget vara brutet och när jag klämmer försiktigt på honom så verkar det inte som om det gör ont på något speciellt ställe. Att han har ont är det dock inget tvivel om.

Vad gör vi nu? Vi kan ju knappast lägga tillbaka honom så det ända som återstår är att ta med honom hem. tankarna snurrar rätt bra och det hela känns rätt otryggt då det nästan var som om vi tog hans valp och vad som utlöst hans idiotbeteende vet vi ju inte. Väl hemma ser vi att han fått ett riktigt ordentligt skrapsår som skalat av hans päls helt på ett ställe. Bitmärken som läkt syns också men det är något som alla hundar har mer eller mindre av här.

Nala och Ming blir så klart nyfikna men vi skickar bort dem så fort dem kommer fram.

Vi ger "Leo", som han fick heta, lite mat medan han sitter hos Jessica och han äter med glädje och dricker sen mer än en dl vatten.

Han sover sen i vår famn i soffan. När jag senare varit ute och kissat Nala och Ming kommer vi på att han kanske behöver kissa han med. Jag lyfter ut honom på tomten och han nosar 2 sekunder och står sedan helt stilla.....han kissar och det är mycket. Va skönt.

Sitter sen uppe och pratar en del om hur sjukt en del folk tänker, funderar även fram och tillbaka vad som är rätt och fel av oss att göra och allt man känner runt om.

Vi bestämmer oss för att ringa Dog Rescue och får tag på dem men som vi anat kan dem inte komma nu utan vi ska återkomma imorrn.

Sitter uppe till halv tre och går sen och lägger oss.

Det regnar rejält den natten. Vaknar några gånger, Jessica sover i soffan med Leo. Han känns verkligen inte lika ren och välvårdad som våra 2, vilket inte är alls konstigt. Plockade några fästingar och noterade även att han hade loppor. Ingen risk att dem sprids så fort till våra och i så fall tvättas dem lätt bort med loppschampo.

Vaknar och tippar på att klockan är 6 nånting, det åskar och blixtrar rätt ordentligt, och nattens regn håller i sig ännu.

Efter ett tag går Jessica upp, frågar vad klockan är och hon svarar 10:30...oj oj. Alla har sovit så länge, helt otroligt. Vädret hjälpte väl till att hålla ljuset borta och lura oss lite extra.

Vi går upp, pinkar de små och ger dem mat. Grusgången utanför är vattenfylld till bredden.

Lillkillen blir glad och viftar på svansen när Nala och Ming smyger fram och hälsar, det skär i oss ännu en gång när tankarna går tillbaka till gårdagen. Att någon kan vara så småsint och empatilös och göra något så sjukt på ett litet djur. Finns inga försvarbara argument i en frisk människas sinnen för sånt agerande.

Han pussar oss intensivt på våra händer och vill upp och pussa våra kinder när man tittar nära på honom. En riktig gullegris med andra ord.

Ringer Dog Rescue och vi ska mötas upp vid polisstationen i Bo Phut. Åker några minuter senare och träffar en thailändsk kille. Han har en bur på bilen som han väcklar upp och vi lyfter in lilla Leo i buren och även handduken han fått sova i. Fyller i ett papper om vart vi hittat honom och jag skriver även att vi inte ville lämna honom på det stället pga det som hände.
Säger hej då och vi åker åt varsina håll.

Vi vet även att Leo har ett syskon och vi hoppas att han eller hon slipper vara med om samma sak, men tvivlar då vi tidigare såg idioten jaga iväg en annan unghund. Men att ta den andra valpen också känns liteväl samtidigt som det skulle kännas bra. Svårt att veta vad som är rätt.
Hoppas varjefall att han får ett bättre liv nu och att han antingen släpps ut eller blir adopterad av någon som tar hand om honom på ett sätt som är värdigt.


Vi har nu mer eller mindre bestämt oss för att flytta, känns på nåt vis inge kul att bo här nu. Kanske låter löjligt men då vi innan hade planer på det också så känns det nu ännu mera rätt.

Vi var och matade Sam och vi måste se till att han får bo en tid på Dog Rescue tills hennes päls vuxit ut och hon fått mer kött på benen. Annars har vi inget annat val än att åka hit och mata henne även om det är 1.5 mil enkel resa.

Det är helt klart att folk måste få mer upplysning om att Dog Rescue finns och att dem erbjuder gratis katrering. Verkar som om många thailändare ser hundar som ohyra samtidigt som dem själva har 1, 2, 3, 4, 5 stycken okastrerade. Ekvationen går lätt att lösa och man kan väl knappast bli förvånad över att det på ett år inte längre är 5 stycken utan kanske 5+12.

Sen vet man ju inte om dem ens skulle bry sig om att göra sig besväret att ringa och be någon hämta deras hund eller åka själv och lämna den. Klart är att dem måste börja fatta att hundarna inte blir färre så länge dem inte själva gör något vettigt åt det. Att förgifta kött och lägga ut är knappast ett, enligt mig, vettigt sätt.

För att nämna lite andra oväsäntliga grejer som hänt kan vi ju bjuda på ännu en oinbjuden gäst. Herr skorpion som var här på eftermiddagen och spatserade mitt på våran grusgång. Jag ville leka Steve Irwin och lyfta den i stjärten och kasta bort den, men med tanke på hur det till slut gick för honom och att jag är mindre erfaren tyckte inte minst Jessica att det var en idiot ide. Så jag tog en liten fjantpinne och bråkade med den ett par minuter.

Jag tror inte den var vidare giftig, dem giftigaste är små och ljusa, men som sagt, vi har ju hundar och visserligen skulle jag också gärna avstå från ett stick även om det bara skulle resultera i en svullen och värkande tå.

Nu får vi koppla bort våra tankar en stund med lite TV, kanske packa lite också så får vi se om det blir flytt imorrn.Vi har ju betalat för att bo här i över en månad till och det känns ju lite bortkastat men, men...

Frustration till lättnad.

Idag började dagen som de senaste gjort. 2 hundar ligger i sängen sedan morgonsolen börjat stråla, tar plats? Nej inte så mycke. Nala vet att det är fotändan som gäller, den nya parveln är mest som en deffad daggmask.

Det som skiljer denna morgon mest är att lillen "minstingen" går till dörren och säger
-Behöver kissa, och de e nu.
Vi fattar galoppen men agerar lite slött. Lillen vänder på klacken går in i badrummet, och vidare till duschen. Luktar lite på avloppen, sätter sig och kissar och gäspar nöjt.

Vi vet, helt vårat fel, men vilken smart tjej som inte valde resväskan eller huvudkudden. TACKAR för det.

Efter frukosten åkte Jessica ensam och hämtade våran inlämnade tvätt. Trafiken är ju lite si så där här, och vett saknas helt så visst var man lite nojjig och Jessica också. Men vi tar det båda lugnt. Nöjd kom hon hem igen och hade även tankat. Jag har inte velat att hon ska köra eftersom hon inte har trafikvana men samtidigt kan det ju vara skönt att komma iväg någon minut ensam ibland också.

Fint väder och varmt, med stort V. Svettloppan, dvs jag själv fattar inte vad som händer. Brukar inte svettas mycket även om det är varmt, här sitter jag i skuggan på altanen och insuper en väl smakandes havregrynsgröt på morgon kvisten, kunde lika bra varit i duschen för svettan fullkommligt sprutar ur mig. Sanslöst!!! Dags att fatta, bäst-före-datum snart passé?


Promenaderna har blivit jobbiga, inte för att hundarna är jobbiga utan för att myrorna här,alla 275 sorter lider av posttraumatisk stress som yttrar sig i aggressioner vilket dem låter gå ut över oss, främst vovvarna. Dem attackerar och biter hejdlöst och det gör ont. Hundarna skuttar och den lilla skriker. Lyfte upp henne idag och kände hur det sved till på armar, mage och bröst av bara satan. Små svarta idiotmyror som jag fort förvandlade till mos, med nöje. T.o.m. Jessica mosar dem utan att blinka, det ni!


Vid halv tre åkte jag till Chaweng och träffade "Captain Thailand" a.k.a. Jens, vi gick till ett helt ok gym för att träna. Köpte klippkort som gäller 10ggr för 300Kr, fett med dyrt.
Svetten lackades, skönt att träna, har inte rört en hantel eller något på över 2,5 månader och kilona har rasat av. Kanske bra att lägga på några kilon igen, och att hålla igång ett par gånger i veckan eller varjefall en.
Kom hem, ny promenad med familjen. Åkte och köpte middag, minstingen fick åka med på moppen. Favvostället var stängt så vi tog vårat andra favvo ställe. Bra man har flera.

Efter middagen tänkte vi åka till Tesco och handla lite grejer. Vovvarna ville vi skulle vara hemma.
Här bestämmer vi! Nala upp i sängen, Ming på kudden. Vi öppnar dörren och vips, 2 vovvar på tröskeln. FY! Nala gå och lägg dig. Lyfter tillbaka lillen på sin kudde, hon tvärslocknar.
Vi gör ett försök igen, Nala ner för sängen, NEJ, gå och lägg dig.
Så höll vi på.......efter en stund vaknade lillen och fortsatte vara jobbig. Att lämna Nala ensam är inga problem men nu har hon blivit 2 månader igen.
Nu har vi sagt att hon ska ligga i sängen, vi vet att hon skulle nöja sig att ligga vid dörren, men om vi godkänner det nu, vem har då vunnit? Precis, det funkar inte med en dominant Nala att göra så.
45minuter senare och säkert nära 100 vändor, med ordentliga lägga-ner-på-ryggen-lugnt-och-bestämt lyckas dörren gå igen utan att någon rör sig, känner dock att Nala inte stannar länge och går tillbaka in. Säger varsågod till att hon hoppar ner från sängen och lägger sig vid dörren. Lillen har vaknat men vi stänger dörren bakom oss och väntar utanför. Lite pip och skrik och krafs hörs från Ming, men efter bara någon halvminut eller så tystnar det och hon fattar galoppen, gnällspikstaktiken misslyckad, lika bra att sova lite. VI VANN och det kommer göra det mycke lättare nästa gång. Med lugn i sinnet åkte vi iväg i en dryg timme, kommer sen hem till 2 sovande vovvar som vaknar till liv, kommer fram, nosar, går och lägger sig, precis som sig bör. Skönt!
Ming fick en ny säng, en fyrkantig istället för den där avlånga korven, nu kommer hon nog inte att glida av så ofta.
Självklart matade vi Sam på vägen hem, känns så bra.

Åska, blixt och regn avslutar de sista minuterna på detta dygn, men vad gör det, i morgon väntar en ny strålande dag.

Ännu en strålande dag.

Hej mina vänner!
Har precis skuttat ur duschen, fått lillskiten att somna, snacka om envis. Det är väl lite som att ha en bebis kan jag tänka mig. Olof, han sitter ute och läser (Snabba Cash-Jens Lapidus—Tack Marre) och Nala ligger och sover på altanen.
Solen har gassat även idag, så skönt, sååå varmt över 34 grader och solen känns grymt het. Men har vi valt att flytta till värmen så har vi. När tjejerna sov så passade vi på att smitta en sväng till Bo Phut stranden för ett snabbt dopp. Havet var klarare och grönare än det brukar. Det är verkligen helt underbart. Här är några bilder från stranden, Maenam, idag.

Till lunch käkade vi burgare från 7-eleven, räka/kyckling-burgare, som värms i mikron några sekunder, sen får man själv fylla den med såser och grönsaker. (Den kostar 20 Bath)

Dryga 3 timmar senare 19:45
Nu ska det bli lite middagsmat. Hettan ligger kvar, drygt 32 grader och det lär bli en riktigt varm natt. Faktiskt skönt att ha air condition, även om den inte står på länge så är det toppen att sänka tempen ett par grader innan man lägger sig och på dagen kunna göra det samma .
Känns lite som om vädret har stabiliserats en del. Skönt att ta en sväng till stranden så där. Här hemma är det helt vindstilla och det blir lite väl varmt, nere vid stranden blåste det en del men vattnet var grymt varmt trots det.
Magen kurrar så lika bra att åka iväg och hämta mat nu, vad det blir vet vi inte, det visar sig.
Här är några bilder på när Ming äter ananas.



22:45
För en stund sedan var vi och matade ”Sam” den magra hårlösa tiken. Hon satt och väntade på oss i en gränd och kom springande när hon hörde oss. När vi stannade och knöt upp matpåsen tyckte hon det gick för sakta och började pipa lite, stackarn är väl så extremt hungrig. Vi kommer ge henne mat såvida vi inte får henne till Dog Rescue Center. Är lite splittrade hur vi ska göra, om hon kanske ändå har det bättre lös om vi kan se till att hon får mat. Får avvakta och se om hennes hälta verkar bli bättre. Känns bra att kunna ge henne mat, annars skulle hon nog sakta svälta. Tycker det är lustigt att ingen annan brys sig, folk ser ju henne och man undrar ju hur dem tänker. Vet inte riktigt hur pass många som känner till Dog Rescue men de e ju bara ett samtal, och folk som har egna skadade hundar verkar inte heller ringa även fast ALL hundvård är gratis där.
Lägger in länken idag med http://www.samuidog.org/

Gul måndag.

Idag är det måndag, dvs kungens dag, solen har strålat från en i det närmaste klarblå himmel hela dagen. Riktigt skönt.
Vad har man gjort då….. ja inte mycket.

I brist på annat kan man ju dra lite hundstrapatser, som om det inte skrivits nog om det redan.
Ming som inte är mycket för att äta trots att hon är den smalaste hund jag någonsin känt på kräktes upp en del av sin frukost som bestod av ris, tonfisk och Pedigree pal puppy torrfoder.

(ligger nu och sussar med huvudet på mina fötter och nyser i skrivande stund, Nala vaknar och springer halvt sovande fram för att se vad som händer, man får inte missa något juh)

Mings "mission of the day" blev därefter att försöka käka upp sin egna spya vilket inte uppskattades av husse och matte. Efter en knippe rejäla tillsägningar gick informationen in och hon började äta grus, vilket inte uppskattades av husse och matte och efter en knippe rejäla tillsägningar gick informationen in hon började….. JA, det är en valp vi har!


Ming är förvånansvärt lättstyrd och reagerar ju som man hört att hundar ska göra. Något som är totalt främmande för oss. Det är ju lätt att få pli på en hund, varje fall hittills. Vi har inte plockat undan en pinal utan har t.o.m. hundgodis som ligger i en påse på golvet som hon nu inser att man ger bäst i att inte röra.

Igår var jag en snabbis till Big C och köpte lite mat och en kudde till Ming som nu är hennes säng. Eftersom hon väger si sådär hälften av vad en välgödd spyfluga gör och kudden var ganska fylld gled lilla fröken Ming ner från kudden. Efter att jag givit kudden en saftig omgång så att den fått sig en passande grop på mitten fungerade den bättre, men när hon rör sig i sömnen hamnar hon alltför ofta i lite udda positioner på kudden, och ibland……. mindre på kudden!
Ming påminner oss en hel del om Elvis blandat med en smal katt, ni som inte vet vem hunden Elvis är får förbli undrande.

Nästan varje dag när det är sol och lite slöjmoln så ser det ut som om en gloria av moln ligger i en perfekt cirkel runt solen. Ser lite ballt ut, men svårt att fota hela cirkeln för man vill inte rikta kameran rakt mot solen.

Har precis varit och hämtat mat, tog en sen middag idag och Ming fick åka med då hon inte ville somna och det kändes inte som en bra timing att läman henne. På väg dit åkte vi förbi stället där den väldigt smala hunden utan päls håller till men nu var hon med andra hundar utanför ett område så vi ville inte ge mat då eftersom de hundarna också skulle tagit mat och dem bor och får väl någorlunda med mat av ägarna. Hon hörde och kände igen motorljudet på motobiken och försökte springa efter, extremt halt som hon är.

På hemvägen hade vi tur att hon var kvar en bit bort medan de andra hundarna gått in. Vi krypkörde en bit så hon hann med oss så hon fick äta på ett ställe där det inte brukar vara hundar.

Öste ut en hel del mat och puttrade iväg sakta sakta. Förut har hon väntat tills man är långt borta, nu gick hon fram redan när vi var ett par meter bort så vi stannade så hon fick lite ljus av baklyktan eftersom det annars är bäcksvart där. Ska säga att de här hundarna är otroligt skygga inte minst när dem är så här svaga, och jag tror inte hon redan litar det minsta på oss utan att hon gick fram visar bara än mer på hennes desperata situation. Hon ser inte ut som en hund ens. Ser ut som om man lagt ett hudfärgat plastskynke på ett skelett, ser helt vidirigt ut.

Eftersom hon är halt tror vi inte att det bästa är att själva mata henna varje dag tills hon blivit bättre utan imorrn ringer vi Dog Rescue som får komma och hjälpa oss att fånga henne så hon får vård. Pälsen kan då växa ut efter några månader när kroppen får näring igen.

Ok att man är blödig av sig men den här hunden gör verkligen så det skär rakt i hjärtat på en.

Om någon är intresserad av att ha en fadderhund eller bara donera allmännt till hundarna på Dog Rescue Center Samui gå in här, vi kan garantera att det behövs http://www.samuidog.org/

Om någon är nyfiken på att se lite boenden här nere så finns det en hel del på http://www.sawadee.com/hotels/samui.html

Ännu en söndag.

Idag vaknade vi klockan 8, minstingen sa att hon behövde kissa och bajsa. Därefter la vi oss en stund igen, trodde vi.
När vi gick upp var klockan 11:30. Det var inte igår man sov så länge.

Nala och Ming har bekantat sig lite mer. De börjar väl känna lite mer trygghet i varandra, sånt tar ju lite tid. Nala har visat sin lite mer dominanta sida men på ett väldigt lugnt sätt, bara genom att ställa sig över Ming som ligger undergivet. Rätt normalt beteende från Nala men inget som vi accepterar så klart. Här är det jämnlikhet mellan dem som gäller.

Jag har tränat Ming, hon är fortfarande följsam men promenaderna är för henne jakt på mat, och så ska det inte vara. Här är det vi som ger mat!
Så vi övade lite på positiv följsamhet och det gick utmärkt, nu börjar hon lyssna på sitt namn och hon börjar inse att man inte får smaka något gott om man inte sitter lugnt. Hon försöker fortfarande tigga när man äter såklart men slutar fort när man biter ifrån.

Nyss gick hon och la sig mellan våra skor, så det är ytterst tydligt att hon är van att sova vid andra hundar och att hon ännu inte kan känna sån trygghet och ligga hos Nala. Skorna dög såklart inte länge utan hon kom till oss istället.


Igår var internet nere på kvällen efter ett kortvarigt regn och starkt blåsande så det gick inte att posta något på bloggen då.


Lördag.
Jäklans att vi skulle testa pizza här. Nu när hungern slår till kommer ett otroligt sug efter en riktigt välfylld Calzone med stark krydda, på andra plats en köttfylld Kebabpizza från pizzeria Elegante, dem har så mycket grejer på och även rejält med sallad. Tror pizza är det ja kommer sakna mest känns det som nu.

Vi lämnade Nala och Ming ensamma för första gången. Först ettpar korta test när vi satt utanför och sen åkte vi en snabbis till Big C och handlade, tog drygt 30 minuter. När vi kom hem låg dem fortfarande och sov båda 2.

Fredag

Hej alla glada!!
Idag är det jag som får äran att skriva, Olof är och köper pizza, vi får väl se hur den smakar.
Nala och Ming kommer verkligen bra överens, vilket känns jätteskönt, men visst tänker vi om vi var/är dumma i huvudet som har skaffat en vovve här nere.

Nala går fram till Ming när hon sover och kollar läget, hon skulle likväl kunna vara en människotjej på 6 år med sin nyfikenhet.



Tjejerna har legat ute mest hela dagen och myst. Dem fick lite pastapesto till lunch, Nala tyckte som vanligt att det var skit gott,men Ming fattade ingenting, tuggade på en makaron i två minuter och sen var hon nöjd så Nala fick sluka hennes med. Jag och Olof åt tonfisk till och jajamensan det visste hon definitivt vad det var, blev helt ifrån sig, ååhh så gott. Har suttit nedanför diskbänken hela eftermiddagen och ordagrannt skrikit.

Hon har väldigt mycket ljud för sig, låter som ett spädbarn som gnyr när hon ska sussa, skriker som en stucken gris när det ska duschas. Så idag höll Olof henne tätt intill sig i duschen och hon blev tyst, skruttan, hon vill bara känna sig trygg.
Ming är jätteduktig som piper när hon vill ut och kissa, har inte kissat inne en ända gång, helt otroligt. Just nu ligger hon på sin filt vid mina fötter, sååå mysigt, Nala ligger i sin säng. Mina älsklingar små. Det gäller att vara bestämd med henne vilket vi verkligen är och det är skönt att se lite normala hund-reaktioner om man jämför med stora syster.

Pizzan var som jag trodde, inte så rolig, ganska smaklös och inga ingredienser på den. Olofs däremot var tydligen stark, jättestark även jämfört med thaimat a la pet mak mak. Kanske inte skulle kryddat själv med thaichilipulver. Kommer svida skönt sen, hihihihi

Nala fortsätter att sova konstigt. Ming ser ut att ha stora boots på sig

Ming

Vi har fått tillökning i familjen.
Idag åkte vi som planerat till Dog Rescue Center i Ban Thaling Ngam för att kolla om det fanns någon passande vovve som vi kunde förgylla vardagen för en tid framöver.

Vilket vi redan visste var ju att det finns alldeles för många små och stora som behöver ett hem. Eftersom vi redan har en vovvsing så passar det ju bäst med en valp.
Helst en LITEN, pytteliten som inte blir större än en stor råtta så man kan ta hem den till Sverige lite lättare än vad det är med Nala.
Tyvärr finns det inte så många herrelösa pyttesmå hundar utan de flesta ser någorlunda lika ut och blir mellan stora.

Väl där kollade vi på alla de små söta valparna fullt medvetna om att dem snart vuxit ur skinnet 2ggr om.
Som de flesta hundägare vet så är det KÖRT när man väl ser valparna och detta var inget undantag. Efter att noga studerat dem en stund valde vi ut den som skiljde sig utseende mässigt från mängden enbart för att det är större chans att den innehåller gener från mindre förfäder, men det har man ju ingen garanti för.

På väg hem snurrade tankarna. Att bara ge valpen en kort tids hemvist vore jubättre än inget, eller?
Är det elakare än att inte ta med den alls?
Tänk om det är en bjässe?
På centret sa dem att man kan ju låta hunden få springa fritt och sen kan man ju lämna den. Kan låta sjukt kanske men hundarna här lever ju vind för våg och hur kul får dem med ett liv på centrat egentligen!

Själva skulle vi inte klara av att bara lämna en hund om man nu haft den sedan den var liten, skillnad om en hund söker upp oss under en tid, kanske.
Så nu är det väl kört. Vi får se hur det fungerar.

Efter att vi suttit en bra stund och plockat fästingar från Ming, säkert en bit över 30 stycken, och sedan badat henne lite i våran utomhus balja så var det dags att låta syskonen träffas för första gången.
Nala visste att det var en hund utanför för att Ming skrek som en stucken gris när vi tvättade henne. Att en valp kan skrika så otroligt högt visste vi inte. Det lät verkligen hemskt.

Nala är ju lite "dampig" och beter sig som om det vore hon som var valpen, men hon är 6år snart,,,HALLÅÅÅÅ!
Men hon tog det med rätt mycket lugn. Smög omkring och nosade i hasorna medan lillen som är väääldigt försiktig snäste ifrån så vi fick säga till henne. Men man märker klart och tydligt att Nala är ovan vid hundar eftersom hon tycker dem är så spännande.
Efter några timmar och lite sömn var det lite annorlunda och Ming kände sig lite tryggare och ett par gånger rullade hon undergivet över på rygg när Nala nosade på henne. Det ska nog bli bra det här.

Vi som har kämpat med Nala kommer nog tycka Ming är en ängel. Bara nu när vi var ute och gick så var hon såklart lös och gick hack i häl hela tiden. När Nala var lika liten var hon inte minsta följsam utan sket totalt i vart man gick.
När vi passerade grannens buffel som stod ett par meter från vägen tvekade Ming och man såg att hon var väldigt orolig. I detta läget hade Nala hängt i buffels svans oavsett om hon vore 8 veckor eller 6 år.



Igår var vi och köpte ett eltennisrack, sånt man har för att grilla mygg och flygfän.
Den känns inte helt pålitlig och det slår blå gnistor från strådarna bara man aktiverar dem, och jag som hatar el prylar. Den laddas genom att man direkt sätter den i väggutaget vilket också känns lite så sådär.
Den här bönsyrsan var hur som helst inte orolig för att få en stöt utan satt glatt mitt på strängarna. Självklart så slapp han få känna på elkryddningen.