Från Samui till Phuket

Ek har eldshow på Runes fest.


34 i luften -30 i vattnet

Skönt att ta det lugnt. Åkte och handlade på den stora Tesco butiken mitt på dagen, sen en sväng till Laem Sing, väldigt mysig strand och det är inte helt fel med kristallklart vatten. Det saknade jag på Samui. Gäller att hitta fördelarna här på Phuket, haha. Vi kommer nog trivas utan problem. Nu har även de flesta bokat om sina resor hit. Kändes inte så kul att berätta men som vi skrev så måste vi ju kunna jobba.

Det är inget tvivel om att det är varmare här. Idag visade tom min termometer som brukar visa lägre än andra 35 grader mitt på dagen. I poolen var det 30.
Kan inte se en minsta anledning att åka tillbaka till Sverige någonsin, förutom för familjen i så fall.

Har haft grym huvudvärk idag, troligen för alla förlorade sömntimmar och flytten som blev allt annat en smidig. De andra är och äter medan jag försökt vila. Efter att småslumrat vaknade jag och kom på att vi måste fixa bloggen lite oftare nu när man inte är på resande fot längre så jag tänkte knappra ihop detta i ett textdokument och upptäckte att datorn gick in på grannens nät, toppen. Kunde ligga kvar i sängen och fixa bilder etc.

Här kommer en hel hop med bilder från den första resan hit plus ett par bilder från idag som var första dagen hemma på Phuket.

Hunden som bodde på vårat område på Samui - Bara en spindel.

Ming chillar i bilen - Fint landskap, och flagga på halvstång i 100 dagar pga kungens systers död.

Från Samui och på båtenförsta resan till Phuket.

På Phuket fixar man elledningarna - Viewpoint, Kata noi, Kata, Karon Beach.

Finns hund om man letar - DaLek, Maem och DaYai - DaLek, Ek, DaYai.

DaLek, Ek, Jessica, Am, Oi, DaYai, Maem - Roro, DaLek - Lillen Basim.

BILDER FRÅN RUNES 40 ÅRS FEST

Ek genomför sitt nummer helt grymt. Svårt att fånga detta på bild!!!





DaYai i mål under en final.

Vi ger oss iväg från Samui för att flytta till Kamala, Phuket.

Vissa åker på flaket, andra mer bekvämt - Sista glimten av ett mulet Samui.

Besiktad utan anmärkning, eller?!

Jessica släpper in kidzen för att väcka mig - Hundarna njuter och poolen väntar på oss.

Anlänt i Kamala - för att stanna.

Nu sitter man här, i Kamala alltså.

Har nu åkt 5 vändor mellan Samui och Kamala så nu kan man vägen utantill. Ena vändan var med motobike, haha, folk tyckte inte man var klok i huvet som gjorde den trippen.
Sammanlagt har man suttit 10 timmar och väntat på färjan mellan Samui och Donsak, mindre skojigt, och sen har det varit stressigt som bara attan. När vi skulle åka motobike drog vi iväg vid 5 på morgonen, efter bara en halv mil fick vi punka. KOM IGEN!

Vi har kört typ 450 mil utan problem och nu händer detta. En spik rakt in i däcket. Jahopp,, vända hem igen, tog bra lång tid att puttra hem med humöret i botten. Senare den dagen gjorde vi ett lyckat försök. Våra underbara svenska grannar passade hundarna.
Det gick förvånansvärt bra, men vi är inga som klagar i första taget utan kör på bara. Tror inte det är så många som gjort den resan.

När vi kom ner skulle vi haft en bil klar och vända tillbaka för att hämta hundarna och alla saker, men bilen var inte klar utan vi fick sova kvar och åka på morgonen. TUR att våra grannar tog allt med ro. Nu är vi här, jäkla skönt, ska bara vila upp sig en natt så är man ”fit for fight” igen.
Kommer sakna naturen på Samui helt klart, att gå genom palmskog och lugna stränderna, men vi kommer nog stortrivas här.

Fick nyss höra att 3 vitingar och en thai dog i en olycka mellan Kamala och Patong i natt så även om trafiken känns lugnare här, så är det mer svängar så det gäller att vara beredd på någons idiotomkörning och annat.


Har fortfarande inte fixat internet utan smiter in på en grannes oskyddade nätverk lite titt som tätt. har inte hunnit fixa bilder för vi kom ju fram bara för några timmar sen, men bilder från
den tidigare vistelsen här i Kamala kommer snart,,,promise!

Phuket på hälsning och sen snabb flytt.

18 Jan 2008-01-18

I förrgår, onsdags, åkte vi till Phuket med bil för att överraska Tiina och Patrik. Vi fixade bil på kvällen innan och planerade att åka med en färja kl 06. Upp vid 4 för att vara vid båten redan vid klockan 5 för att vara säkra att få plats. Väl där visar det sig att vi skulle komma med på färjan klockan 8. Kul att sitta där i bilen i 3 timmar. Men med lite flax fick vi rulla mot båten redan för att komma med den som avgick klockan 7. När vi skulle åka på blir vi bortvinkade och dem pekar på ett klistermärke på bilen, vi ska inte få åka med. Slutar med att vi ringer upp de som vi hyrt bilen av och dem pratar lite med en thaikille vid terminalen. Det visar sig att vi ska ha intyg för att lämna ön men efter lite tjat så funkar det ändå. Dem vi hyrt bilen av vet vilka vi är som tur var.

På väg mot båten såg vi en mindre trevlig syn. En motobike som låg i vägkanten i en skarp kurva, några meter därifrån, en kille livlös upp mot ett räcke. Vad ska man göra? Vi tänkte ringa polisen men vi vet inte hur vi ska förklara det hela och risken att dem tror vi kört på honom kändes överhängande så vi stannar på 7-11 för att förklara vad vi sett. Jessica börjar att prata engelska men det funkar inte, visar papper och penna för att rita, men får inget block. Säger

”man dead” och visar med tecken ”död”, svaret från tjejen.

-No have.

Kändes jävligt kluvet vad man ska göra men det började gry och det var fler bilar som passerade så vi kunde bara hoppas att någon annan kunde förklara eller ringa hjälp.
Väl över i Surat Thani var det inga problem att hitta mot rätt väg. Åkte vägg 44 mot Krabi, svängde av mot Ao Luk för att sen ta väg 4 mot Pang Nga. Allt gick supersmidigt. Bra väg förutom genom ett bergspass där vägen var krokigare än en go-kartbana där man tagit bort raksträckorna. Tom jag som körde började må illa. Mindre kul för Jessica.

Efter Pang Nga började vi muslimer, och ju närmare Phuket vi kom ju fler blev dem.
När vi var framme ringde vi Tiina och Patrik, dem var på Laem Sing så vi åkte dit. Jag satt kvar i bilen medan Jessica gick ner för att leta upp dem, dem hade ingen aning om att vi var här utan kallpratade bara lite kort i telefon. Jessica hittar dem och filmar deras totalt häpna miner, riktigt kul.

Nu ska vi ner till stranden. Igår var det pissväder och idag en hel del moln men solen kikar fram lite då och då så det får funka.


23 Januari
Tillbaka på kokosön efter en vecka på Phuket, Kamala. Skillnaderna, stora och många!
Ska försöka minnas vad vi gjort under den vecka som till en början var planerad att bli ett par dagar. Efter att ha ploppat upp på Laem Sing stranden och gjort Tiina och Patrik extremt förvånade begav vi oss hem till dem för att lasta ur bilen och låta hundarna få sträcka på benen ordentligt. Klockan hade tickat på så sen var det dags för middag. Intrycken var många, allt var annorlunda. Ska dra en lista över våra intryck och plus och minus i slutet av inlägget.
Dagarna som följde såg ut ungefär såhär.

Upp och ut med hundarna, det gick bra, det var extremt mycket mindre hundar, såg inga alls runt om där vi bodde. Sen var det frukost för att sen bege sig ner på Kamala Beach.
Stannade där tills det var dags att åka hem och gå ut med hundarna. Satt vid poolen och myste lite innan det var dusch och ät dags. Sen vart det en hel del dricka så min ovana kropp trodde tveklöst att jag försökte ta livet av mig. Konstigt nog blir man inte bakfull här nere, borde vara tvärt om tycker jag, men icke.
Sova har man gjort för lite för hundarna har gnällt varje morgon runt 8 tiden även om man varit ute vid 3 på natten och har jag gått upp har jag väldigt svårt att kunna gå och lägga mig igen.

En av de norrmännen som har hus bredvid fyllde 40 så det var stor fest på stranden. Den dagen hade vi först planerat att åka hem, men vi stannade. Det var helt underbart kul. Uppdelningen mellan vita och thai var ca 50% och alla thai som dem känner där nere var såklart helt underbara. Där satt vi, vissa hela andra halva natten, och pratade och hade sjukt kul. Ek, en kille som uppträtt på Fantasea tidigare körde sin eldshow. Lite extra kul att se det på 1 meters håll.
Efter 7 dagar var det dags att återvända till Samui igen. Följde skyltarna denna gången som åt detta hållet leder in på en annan väg, kul att testa tänkte vi när vi väl uppmärksammade detta. Slutade med att det tog en dryg timme längre, så det var lite drygt. Fick åka igenom hela Surat Thani stad istället för att åka nya motorväg 44 som tar en mer rakt på Don Sak där färjan går från.

BILDER KOMMER

Och, nu drar vi våra funderingar och skillnader mellan Samui och phuket.
Hela strukturen är annorlunda. På Samui är tex vägarna mycket mindre och extremt mycke sämre. På Phuket är huvudvägen mycket större och alla vägarna är väldigt bra. När vi kom tillbaka hit till Samui blev vi förvånade att vi på så kort tid glömt att trafiken här är så fruktansvärt mycket värre. Skillnaden är enorm.

Här i Maenam är man direkt i thaisamhället. Utmed huvudvägen ser man inte många vita medan man i Kamala enbart hade ett ord i huvet CHARTER-CHARTER-CHARTER. Vi har mött fler svenskar på en vecka än på 5 månader på Samui, det säger en del. Man var inte det minsta i ett thaisamhälle utan i ett samhälle där thai levde till 100% av falanger. Trist? JA.

Stranden i Kamala är fin. Om man tittar ner i sanden eller i vattnet. Men hela stranden är full av solstolar och 99.8% turister, den resterande delen är thai som säljer grejer till turisterna.
Åkte en sväng till Patong, orkar inte kommentera det ens, vilket skämt det är att folk åker dit och ligger på den stranden och tycker dem varit i Thailand. För 20 år sedan åkte folk till Canarieöarna med Gran Canaria i spetsen, nu åker samma typ av folk till just Phuket och till Kamala, Patong, Karon och Kata. Karon beach var den absolut sämsta, kändes som en konstgjort strand med bara stolar, inga mysiga ställen på stranden eller så. Bakom stranden ligger huvudvägen som kantas av tråkiga matställen och hotell.
Karon ligger nu på en av mina absoluta bottenlistor över ställen att semestra på. När vi var där för 9 år sedan tyckte vi inte det var så illa, men efter att ha upplevt andra ställen i Thailand och nu sett hur det blivit var det smått chockerande. Inte minst när man hör folk som älskar Karon, men som sagt, för några år sedan älskade folk Playa del Ingles på Gran Canaria. Inget ställe jag troligen åker till dem närmsta 200 åren.

Muslimerna duggade tätt och allmänt var det svårare att få samma leenden vi blivit vana vid på Samui. Men har man inte upplevt det så tycker man säkert att dem ler mycket även där. Det positiva är väl att dem inte har hund.

Även i Kamala som så många svenskar åker till och som vi fått en bild av som ett mysigt ställe kryllade av ”skabb” och hade väldigt låg mysfaktor och saknade genuin thaikänsla.
Chaweng på Samui som vi inte har som favorit skulle bli mitt första val om det hade legat på Phuket, det säger ju rätt mycket. Att gå på Chaweng beach på kvällen och utmed alla uppdukade bort är riktigt trevligt, det hittade vi inget liknande på Phuket.

Även när vi åker och handlar på tex Tesco så åker man i en mysig atmosfär förutom den farliga trafiken. Men gatorna kantas av små thaiställen och överallt ser man thai sitta och äta etc etc. På Phuket när man ska åka och handla är det mer som i Sverige. Vägen dit är enbart transport ingen känsla av mysigt liv ut med gatorna utan stora vägar mer som i utkanten av en stad.

DET CHOCKERANDE….. vi vill flytta dit.

Det låter ju knappast friskt efter det jag skrivit, men det som väger upp är att vi dels kan ha en vänskapskrets, plus att vi kommer kunna jobba så mycket mer effektivt. Vi har hållit på här med ett projekt i flera månader och kommer ingen vart pga internet som är sinnessjukt slött. Det som tar en månad hemma tar utan tvekan 2 år här. Vi har letat med ljus och lykta efter annat boende men hela ön är ju helt fullproppad med hundar att vi inte kunnat hitta boende som kan passa.
Gjorde ett jobb här nere sen inget alls, allt på grund av att huvudkunden märkte att det tog för lång tid med filerna som ska upp på nätet och vi pratar ganska många tusenlappar på ett år man missar där. Och att säga nej till den inkomsten har vi tyvärr inte lättare för än någon annan, man kan helt enkelt inte klara sig utan pengar. Vi känner oss redan låsta här för att folk ska komma och hälsa på men med tanke på att vi omöjligt kan få inkomst då vi inte kan jobba har man ju inte mycket till val. Liksom alla andra som jobbar vill man ju få in lite pengar och inte leva upp alla sina besparingar. Men lite trist att lämna den palmklädda kokosön är det allt.

Stressig dag. Nu ska vi upp om 5 timmar, 0400. Ska åka motobike till Phuket, hämta bil, åka tillbaka, sen försöka sova en sista natt här för att åka till Phuket med flyttlasset.

Tillägg till gårdagen.

Gårdagens uppladdande av badfilm gick inte som planerat så den kommer här nedan.

Glömde även berätta om våran kompis vi träffade igår under en promenad. En liten pudelliknande kille kom springande försiktigt mot oss. Hans husse stod och pratade med någon bekant när han passade på att smita iväg till oss. Nala blev som väntat exalterad till max medan Ming blev väldigt osäker. Dem fick hälsa på varandra, nosa runt och bekanta sig en kort stund innan vi knallade vidare. Den lille pudeln följde sen med oss under hela promenaden, tror han blev kär i Nala.

Thailändare + fordon = härdsmälta

Ännu en underbar dag.
Var på BoPhut beach någon dryg timme, jäkla härligt nu när det är så fint väder hela tiden, ett par grader varmare i vattnet dessutom.


Vet inte om ni vill se mer strandfilm, känns som om man retas då, hehe. Fast ni har ju faktiskt gjort era val så det skiter vi förresten i.


Idag visade sig grannen, med bandage på armar och ben och sönderskrapad hand.
En engelsman hade visst börjat svänga i samma sekund som han började blinka fast att Eric låg placerad bredvid så svängde han bara. Han trodde dessutom att han hade druckit lite men ville ändå inte blanda in polis. Synd, för han har dessutom precis fixat thaikörkort så han hade ju inget att oroa sig för. Som tur är gick det inte så fort men det räcker med lite fart för att skrapa upp sig. Han hade hjälm men den hade inte slagit i eller någonting.

Det är lätt att man gungas in i thaistilen på vägarna och den stilen är väl typ lika begåvad som att grilla en korv i handen över öppen eld.

Nu på kvällen åkte vi ner till stranden precis här mitt i Maenam där vi bor. Satt och väntade på maten när nästa träskalle tror att hans bil är mindre än hans hjärna.
Backar och backar och, BANG. Oj nämen, stod det en motobike där, det såg ja inte när jag sitter och tittar frammåt.
Synd att det var våran sprillans då.

Som tur var var det bara lite repor på sidan som den välte på och inget som sprack eller verkligen gick sönder.
Mannen som backat på den satt kvar i bilen en bra stund, smög försiktigt ut och tittade medan han osäkert harklade. Jag drog fingret på en av skadorna och han säger tyst
- oh, that one is old!
?? Yeah right'
- no its not, this bike is brand new.
- a, ok.

Jag drar med fingret på nästa repa och han säger.
-oh, that one is old!
-no its not, this is my bike and its brand new.
-oh, brand new, you not rent. *Harkel harkel

Vad gör man, inga stora skador men ack så irriterande.
Sa bara
-well actually i dont know what to say.
Studerar hojen lite till och tar hans arm och smackar armbågen i ansiktet på honom.

Haha, skoja bara, jag tog hans axel och sa
-its ok.
-thank you, thank you

Så nu har man en bike med skråmor, den blir ju aningen svårare att sälja kanske så nu kan vi lika bra stanna ett år till. *smile


Jag tror inte att det skulle kosta så värst mycke om man ville låta någon sandpappra till skadan och mål apå lite färg, plus byta ut kopplingshandtaget som blev lite skrapat, så då känns det faktiskt bättre att låta det passera än att hålla på att tramsa.

Tänder som ryker och en trivsam tillvaro.

Idag har vi haft ännu en riktigt varm dag, klarblå himmel hela dagen. Det är något extra när det är så, även om man inte är ute hela tiden för det.

Jessica vaknade i natt, lika så jag efter 15 minuter av att Jessica står och kräks inne på toaletten. Fattar inte riktigt, hjärnan sov ju fortfarande så det tog nog ytterligare 5 minuter innan jag vaknar till liv så pass att jag får förståndet på någorlunda bra nivå. Vet inte vad som kan ha orsakat kräkandet det ända som skilt våra dieter från varandras var att Jessica åt räkor och jag kyckling i maten, kanske att det var en lite halvsunkig räka hon fått tag i eller bara något annat som magen inte tyckte var så bra att kalasa på. Men hon blev bättre under dagen och nu är hon nog nästan tillbaka i matchen helt.

I skrivande stund busar vovvarna och för 2 minuter sedan gick jag dit för vi märkte på Ming att något var galet, hennes ena nedre huggtand satt väldigt löst, hon håller ju på att ömsa tänder den lilla kraken. Hon slickade för det smakade blod och visste inte vad hon skulle göra. Nala stod och stirrade och såg som vanligt ut att fundera på från vilken planet hon egentligen kommer ifrån.
Jag tyckte det var lika bra att kolla hur löst den satt så jag öppnade munnen och kände på den och den satt den väldigt löst så jag behövde typ bara peta på den så föll den ut. Nu är det inte långt kvar tills hon slipper bli kallad för dubbeltand.




Idag bokade vi även boende, dels till Anna & Stefan som ska bo på B1 i Mars och till Micke, Camilla, Nicole, Gerd & Åke som ska bo på Smile House, både ställena i Fishermans Village BoPhut.


Annars lugnt och skönt. trivs som fisken i vattnet, som det är nu har man ju tankar om att inte bara stanna ett år men sånt ska vi inte ta ut i förskott. Men man kan ju inte säg att man längtar till vinter och rusk. Att kunna göra som i filmen när man vill är en lyx vi ska ta vara på.

Idyll

Just kommit hem och hunnit ta en förfriskande dusch. Tog en tidig middag redan vid 17 snåret nere på Maenam beach. Havet låg i det närmast som en spegel, helt vindstilla. Klarblå himmel förutom vid horisonten och över Koh Phangan där molntopparna färgades i en svag röd nyans medan bottendelarna smälte ihop med resten av himlen.

Resturangens båtar kom in en efter en och la till vid strandkanten, turister hoppade av, några badar och några av grabbarna som har hand om båten har fiskat under dagen och visar upp sin fångst, där sitter vi och myser efter en middag. Det slår en emellanåt var vi är, vad vi gjort och hur länge vi drömt om något liknande. NIRVANA.

Idag var vi hemma en hel del, hundarna fick vara ute och mysa.
Men på eftermiddagen åkte vi och badade i BoPhut en stund innan vi begav oss hem för att kissa vovvar innan våran tidiga middag.


Igår var vi till doktorn med Ming som mer eller mindre börjat tro att hon själv är ett tuggben. Hon har nåt eksem som hon fick tabletter mot, men inget allvarligt. hon hade gått upp nästan 2 kilo i vikt nu och pilen på vågen sköt upp på 9 kilo till både våran och veterinärens förtjusning.

På kvällen var vi nere en sväng i Lamai för omväxlings skull men bara på en kort liten visit.

Då var vi ensamma igen.

Nu sitter man helt slut och ska uppdatera lite här. Har ju varit dead silent under 2008.

De första dagarna på nya året inleddes med att inte göra något speciellt.
Den 3:e anlände mamma Tiina och pappa Patrik.
Verkligen så jäkla kul. Åkte ut och mötte dem på förmiddagen.
Det kändes väldigt konstigt att träffas här nere efter så lång tid och vi blev alla jätteglada av att få se varandra igen.
Efter att vi åkt med till hotellet och dem hälsat på vovvarna hyrde dem motobike och vi började Samui sightseeing.
Eftersom det hunnit bli eftermiddag sparar vi de längre tripparna och börjar med att åka och kika lite på Big C, Tesco och sen vidare ner till Chaweng och stranden där vi tog en fika.
På väg hem åkte vi förbi Fisherman Village och BoPhut beach. Middag blev det på Multi Kulti.

På fredagen började vi med att tuffa ner till Nathon och knallade runt lite där, sen vidare till Taling Ngam och DRSC där vi morsade på våra fyrbenta vänner.
Sen fortsatte vi varvet runt och stannade vid Hin Ta Hin Yai och därefter lunch i solen på Lamai beach. Sen var det hög tid att pinka småtjejerna. Åkte Go Kart, 2ggr, det var skit kul. Middag blev det på Happy Elephant i Fisherman Village, BoPhut.

Lördagen inleder vi med att åka till Big Buddha och till tempelområdet strax intill och tar lite kort och bara myser runt.
Efterår åker vi till Choeng Mon där vi badar och käkar lite lunch. Sen åker vi vidare och når åter fram till Chaweng där vi tar en liten badstund.
Middag med biljard blir det på Eddys i Maenam. Avslutade kvällen hos oss med lite gott att dricka och pilkastning tillsammans med "Uncle Tom", haha. Det blev en rätt tidig kväll trots detta.

På söndagen åkte vi till Jungle Club där vi stannade flera timmar och badade, åt och mös.
Efter några timmar var det åter dags att åka hem och rasta vovvarn så på vägen hem åker vi förbi BoPhut beach där Tiina och Patrik stannar och badar och vi åker sen tillbaka dit. Skuggan har intagit hela stranden men vi ser att det ser ljust ut vid Big Buddha och Choeng Mon så vi beger oss dit där vi får bada och äta dessert i solen.
Det är sista kvällen innan "hej då" så Tiina och Patrik kommer med en flaska vin som vi avnjuter hemma hos oss och pratar lite, vi vet inte riktigt vart vi vill äta men det slutar med att vi bestämmer oss för att äta på något finare ställe i Chaweng.
På vägen dit börjar det regna så vi tar skydd på en liten tom bar utmed en liten väg som leder ner till huvudvägen.
Dem som har stället blev verkligen glada att vi stannade där och var verkligen gästvänliga, vilket inte direkt förvånar, men ändå lika trevligt.
Där spelar vi lite biljard tills regnskuren är över och vi vågar oss ut igen.
Vi hittar en seafood resturang där vi äter massa gott, bland annat räkor tjockare än Chorizos som var grymt goda, mycket att tugga på.
Vi är alla trötta och siktar på en tidig sista morgon så vi åker hem och sover redan strax före midnatt.

Sista dagen åker vi tillbaka till Choeng Mon beach, den stranden är verkligen lagom.
Tur med vädret hade vi också efter en del moln tidigare dagar får vi nu sol hela dagen.

Sen var det dags för det oundvikliga...hej då. Det kändes ju mindre roligt kan man ju lugnt säga. Vem ska man nu kasta pil med? Jessica såklart men det är ju en helt annan grej lixom. Sen hade vi det bara så jäkla kul hela tiden. När vi lämnade Sverige var det ju äventyr hela tiden och även om det var trist på sitt vis att säga hej då hade man så mycket att tänka på. Nu blev det på nåt vis ett större tomrum, på nya hemmaplan. Men man får tänka på det vi gjorde och vi kommer ju ses igen, kanske snarare än man kan tro.