Empatilösa idioter...

...vart börjar man?

Som svensk kan man ju alltid dra en vals om värdet. Det har varit mest mulet senaste dagarna, men ändå hyggligt.

Igår tänkte vi åka ner och köpa en kvällsglass vid 22 snåret, mm gott och mysigt. Efter att jag fixat myggnät på altanen tänkte vi att vi kunde sitta ute utan att bry sig om myggen som visat sig mer sista tiden troligen för att det regnat mer.

Vi åker som alltid ner mot templet och svänger sedan höger. Där finns ett mindre "radhus" med 4 bostäder som är mer eller mindre som bås och där det alltid brukar finnas hundar som bor där. Just när vi passerar ser jag i ögonvrån att någon gör en "fotbollsutspark" med en, kanske soppåse?

Nej så lyckligt var det ju inte, bollen var ingen boll eller någon annan sak utan en liten liten hundvalp. Den stackars skrek så klart och lyckade ta sig längst in i ett buskage allt medan den totalt sinnessjuka thailändaren bara ler och går tillbaks in. Vi har ni stannat och skrikit "nej" av ren reflex, sitter nu och gapar och är helt tagna. Hade det varit i Sverige hade agerandet med största säkerhet sett helt annorlunda ut, men det undermedvetna måste ha greppat oss och med tanke på att man är väldigt ensam och man inte har minsta aning om vad för idioter man har framför sig är väl det kanske bra. Att blunda är dock inget som varken Jessica eller jag gör.

Vi går till valpen som ligger i mörkret och Jessica måste starta och vrida motobiken så att jag kan se något. Den lilla valpen ligger under buskar och gräs intryckt tätt intill en mur, helt tyst.

Jag lyfter sakta upp valpen som känns förvånansvärt välgödd och tar den tätt intill mig. det är en liten kille på säker bara 10 veckor. Han gnyr lite men rör sig inte. Helt ofattbart verkar inget vara brutet och när jag klämmer försiktigt på honom så verkar det inte som om det gör ont på något speciellt ställe. Att han har ont är det dock inget tvivel om.

Vad gör vi nu? Vi kan ju knappast lägga tillbaka honom så det ända som återstår är att ta med honom hem. tankarna snurrar rätt bra och det hela känns rätt otryggt då det nästan var som om vi tog hans valp och vad som utlöst hans idiotbeteende vet vi ju inte. Väl hemma ser vi att han fått ett riktigt ordentligt skrapsår som skalat av hans päls helt på ett ställe. Bitmärken som läkt syns också men det är något som alla hundar har mer eller mindre av här.

Nala och Ming blir så klart nyfikna men vi skickar bort dem så fort dem kommer fram.

Vi ger "Leo", som han fick heta, lite mat medan han sitter hos Jessica och han äter med glädje och dricker sen mer än en dl vatten.

Han sover sen i vår famn i soffan. När jag senare varit ute och kissat Nala och Ming kommer vi på att han kanske behöver kissa han med. Jag lyfter ut honom på tomten och han nosar 2 sekunder och står sedan helt stilla.....han kissar och det är mycket. Va skönt.

Sitter sen uppe och pratar en del om hur sjukt en del folk tänker, funderar även fram och tillbaka vad som är rätt och fel av oss att göra och allt man känner runt om.

Vi bestämmer oss för att ringa Dog Rescue och får tag på dem men som vi anat kan dem inte komma nu utan vi ska återkomma imorrn.

Sitter uppe till halv tre och går sen och lägger oss.

Det regnar rejält den natten. Vaknar några gånger, Jessica sover i soffan med Leo. Han känns verkligen inte lika ren och välvårdad som våra 2, vilket inte är alls konstigt. Plockade några fästingar och noterade även att han hade loppor. Ingen risk att dem sprids så fort till våra och i så fall tvättas dem lätt bort med loppschampo.

Vaknar och tippar på att klockan är 6 nånting, det åskar och blixtrar rätt ordentligt, och nattens regn håller i sig ännu.

Efter ett tag går Jessica upp, frågar vad klockan är och hon svarar 10:30...oj oj. Alla har sovit så länge, helt otroligt. Vädret hjälpte väl till att hålla ljuset borta och lura oss lite extra.

Vi går upp, pinkar de små och ger dem mat. Grusgången utanför är vattenfylld till bredden.

Lillkillen blir glad och viftar på svansen när Nala och Ming smyger fram och hälsar, det skär i oss ännu en gång när tankarna går tillbaka till gårdagen. Att någon kan vara så småsint och empatilös och göra något så sjukt på ett litet djur. Finns inga försvarbara argument i en frisk människas sinnen för sånt agerande.

Han pussar oss intensivt på våra händer och vill upp och pussa våra kinder när man tittar nära på honom. En riktig gullegris med andra ord.

Ringer Dog Rescue och vi ska mötas upp vid polisstationen i Bo Phut. Åker några minuter senare och träffar en thailändsk kille. Han har en bur på bilen som han väcklar upp och vi lyfter in lilla Leo i buren och även handduken han fått sova i. Fyller i ett papper om vart vi hittat honom och jag skriver även att vi inte ville lämna honom på det stället pga det som hände.
Säger hej då och vi åker åt varsina håll.

Vi vet även att Leo har ett syskon och vi hoppas att han eller hon slipper vara med om samma sak, men tvivlar då vi tidigare såg idioten jaga iväg en annan unghund. Men att ta den andra valpen också känns liteväl samtidigt som det skulle kännas bra. Svårt att veta vad som är rätt.
Hoppas varjefall att han får ett bättre liv nu och att han antingen släpps ut eller blir adopterad av någon som tar hand om honom på ett sätt som är värdigt.


Vi har nu mer eller mindre bestämt oss för att flytta, känns på nåt vis inge kul att bo här nu. Kanske låter löjligt men då vi innan hade planer på det också så känns det nu ännu mera rätt.

Vi var och matade Sam och vi måste se till att han får bo en tid på Dog Rescue tills hennes päls vuxit ut och hon fått mer kött på benen. Annars har vi inget annat val än att åka hit och mata henne även om det är 1.5 mil enkel resa.

Det är helt klart att folk måste få mer upplysning om att Dog Rescue finns och att dem erbjuder gratis katrering. Verkar som om många thailändare ser hundar som ohyra samtidigt som dem själva har 1, 2, 3, 4, 5 stycken okastrerade. Ekvationen går lätt att lösa och man kan väl knappast bli förvånad över att det på ett år inte längre är 5 stycken utan kanske 5+12.

Sen vet man ju inte om dem ens skulle bry sig om att göra sig besväret att ringa och be någon hämta deras hund eller åka själv och lämna den. Klart är att dem måste börja fatta att hundarna inte blir färre så länge dem inte själva gör något vettigt åt det. Att förgifta kött och lägga ut är knappast ett, enligt mig, vettigt sätt.

För att nämna lite andra oväsäntliga grejer som hänt kan vi ju bjuda på ännu en oinbjuden gäst. Herr skorpion som var här på eftermiddagen och spatserade mitt på våran grusgång. Jag ville leka Steve Irwin och lyfta den i stjärten och kasta bort den, men med tanke på hur det till slut gick för honom och att jag är mindre erfaren tyckte inte minst Jessica att det var en idiot ide. Så jag tog en liten fjantpinne och bråkade med den ett par minuter.

Jag tror inte den var vidare giftig, dem giftigaste är små och ljusa, men som sagt, vi har ju hundar och visserligen skulle jag också gärna avstå från ett stick även om det bara skulle resultera i en svullen och värkande tå.

Nu får vi koppla bort våra tankar en stund med lite TV, kanske packa lite också så får vi se om det blir flytt imorrn.Vi har ju betalat för att bo här i över en månad till och det känns ju lite bortkastat men, men...