En dag i Suvarnabhumis helvete (30 Augusti 2007)

Tio timmaras lugn skon flygning med Thai tar oss till Bangkok. Val framme skyndar vi oss forbi baggagebandet for att forst och framst fa tag i Nala.Ingen bur i sikte och vi forsoker fraga oss fram vart man kan hamta en hund som varit pa flyget och aven special cargo.Ena halften vi fragar ler och gar vidare, andra halvan ber oss ga till vaning 4 vilket visar sig vara incheckning.En timme senare far vi reda pa vart vi ska ta vagen. Vi springer dit, jag tar avstickaren forbi baggagebandet och plockar upp varan resvaska som ensamt ar inne pa typ 250:e varvet.
Jessica siktar vidare mot Z4 avdelningen och ser varan glada tjej ensam pa avdelningen bortsett fran en thailandska. Tararna gar inte att halla tillbaka, inte heller for den thailandska tjejen. Nu kommer aven jag dit och ser 4 vata ogon och en glad svans med osaker viftning.
Nu tror vi att vi kan ta baggaget och ga, smiter forst ivag och far hjalp att hitta varan ryggsack pa Thai air lost and found och baggage service avdelning. Val i passkontrollen sager dem mycket vantat att vi maste ga till DLD (motsvarande svenska jordbruksverket) och fa OK papper pa Nala.
Vi gar dit, och hittar en kille sovandes pa golvet och han vaknar med ett ryck och plockar ihop sin sovsack, gaspar och satter sig pa en stol.Borjar fylla i papper och nastan direkt borjar killen att le och sager, -Can not, must send back. I call thai air. Sedan borjar han ringa folk.Vi forstar inget och undrar vad som menas. Tydligen ar det nagot i papprena som gor att hon inte far tas in i landet och hon ska skickas tillbaka, inget att orda om. Vi far panik och borjar se framfor oss hur vi vander hem och allt rasa samman. HELVETE...

Helt uttrottade av stress redan fore resa och med tio timmas flygning utan somn i baggaget agerar vi smatt apatiskt och sitter i princip bara och stirrar.
Nala har annu inte fatt pinka vilket vi ser som det storsta problemet. Manga trotta och forvirrade tarar flodar, varan drom sedan massaar och hart slit i ca nio manader for att losa alla problem som uppstatt pga nya visa lagar etc, och kanslan nu ar, spela roll da aker vi hem igen.Ofattbart nu i efterhand men trottheten och allt gjorde oss i det narmast apatiska.
Jessica gar tillbaka till Thais avdelning och pratar med den trevliga killen som hjalpte oss att hitta Nala och varan ryggsack.Han foljer med och pratar med DLD. Det hela ar invecklat men det slutar med att den trevliga killen pa Thai Air sager att han kanske kan hjalpa oss.Vi far folja med till hogsta honset pa Thai Air och pratar med honom. Lite lustigt da han knappast borde kunna fixa nagot angaende DLD.
Efter mycket snack har killarna pa DLD, tack vare patryckningar fran den underbara killen pa Thai, kommit fram till att det KAN fa passera om det far ett speciellt intyg fran sverige faxas till dem.Det har nu gatt ca 2 timmar sedan vi borjade med detta. Klockan lokal tid ar 8:30 vilket i sverige ar 3:30. Aningen svart att borja dribbla med detta nu.

Pappa/ Patrik far sitt forsta samtal vid 4 svensk tid och sedan tvingas vi vanta ett par timmar innan vi vagar borja banka pa folks dorrar.
Strax efter 6 svensk tid borjar varan underbara veterinar hjalpa till med att fa fram dokumentet som kravs.Efter 8 timmars ringande och med enorm hjalp, forst och framst, av killen pa Thai sedan folk i Sverige blir dokumentet faxat till Thai Air som sedan aterigen foljer med till DLD, och vi far de stamplar som kravs for att komma forbi tullen.

Detta enbart tack vare killen pa Thai som gav oss hopp och hjalpte till med patryckningar, Patrik som var varan mellanhand i Sverige och Nalas favorit veterinar Eva, som gjorde det avgorande och fick fram dokumentet som kravdes. Oandligt stort tack till er.Utan er hade vi nu suttit hemma i Sverige, istallet for som nu i Mae Nam och har haft en underbar forsta dag och dromresan fortsatter.
Nu ska vi forsoka hitta ett mer permanent boende aven om Buan Suan Siriwan kanns perfekt som start.