Ming

Vi har fått tillökning i familjen.
Idag åkte vi som planerat till Dog Rescue Center i Ban Thaling Ngam för att kolla om det fanns någon passande vovve som vi kunde förgylla vardagen för en tid framöver.

Vilket vi redan visste var ju att det finns alldeles för många små och stora som behöver ett hem. Eftersom vi redan har en vovvsing så passar det ju bäst med en valp.
Helst en LITEN, pytteliten som inte blir större än en stor råtta så man kan ta hem den till Sverige lite lättare än vad det är med Nala.
Tyvärr finns det inte så många herrelösa pyttesmå hundar utan de flesta ser någorlunda lika ut och blir mellan stora.

Väl där kollade vi på alla de små söta valparna fullt medvetna om att dem snart vuxit ur skinnet 2ggr om.
Som de flesta hundägare vet så är det KÖRT när man väl ser valparna och detta var inget undantag. Efter att noga studerat dem en stund valde vi ut den som skiljde sig utseende mässigt från mängden enbart för att det är större chans att den innehåller gener från mindre förfäder, men det har man ju ingen garanti för.

På väg hem snurrade tankarna. Att bara ge valpen en kort tids hemvist vore jubättre än inget, eller?
Är det elakare än att inte ta med den alls?
Tänk om det är en bjässe?
På centret sa dem att man kan ju låta hunden få springa fritt och sen kan man ju lämna den. Kan låta sjukt kanske men hundarna här lever ju vind för våg och hur kul får dem med ett liv på centrat egentligen!

Själva skulle vi inte klara av att bara lämna en hund om man nu haft den sedan den var liten, skillnad om en hund söker upp oss under en tid, kanske.
Så nu är det väl kört. Vi får se hur det fungerar.

Efter att vi suttit en bra stund och plockat fästingar från Ming, säkert en bit över 30 stycken, och sedan badat henne lite i våran utomhus balja så var det dags att låta syskonen träffas för första gången.
Nala visste att det var en hund utanför för att Ming skrek som en stucken gris när vi tvättade henne. Att en valp kan skrika så otroligt högt visste vi inte. Det lät verkligen hemskt.

Nala är ju lite "dampig" och beter sig som om det vore hon som var valpen, men hon är 6år snart,,,HALLÅÅÅÅ!
Men hon tog det med rätt mycket lugn. Smög omkring och nosade i hasorna medan lillen som är väääldigt försiktig snäste ifrån så vi fick säga till henne. Men man märker klart och tydligt att Nala är ovan vid hundar eftersom hon tycker dem är så spännande.
Efter några timmar och lite sömn var det lite annorlunda och Ming kände sig lite tryggare och ett par gånger rullade hon undergivet över på rygg när Nala nosade på henne. Det ska nog bli bra det här.

Vi som har kämpat med Nala kommer nog tycka Ming är en ängel. Bara nu när vi var ute och gick så var hon såklart lös och gick hack i häl hela tiden. När Nala var lika liten var hon inte minsta följsam utan sket totalt i vart man gick.
När vi passerade grannens buffel som stod ett par meter från vägen tvekade Ming och man såg att hon var väldigt orolig. I detta läget hade Nala hängt i buffels svans oavsett om hon vore 8 veckor eller 6 år.



Igår var vi och köpte ett eltennisrack, sånt man har för att grilla mygg och flygfän.
Den känns inte helt pålitlig och det slår blå gnistor från strådarna bara man aktiverar dem, och jag som hatar el prylar. Den laddas genom att man direkt sätter den i väggutaget vilket också känns lite så sådär.
Den här bönsyrsan var hur som helst inte orolig för att få en stöt utan satt glatt mitt på strängarna. Självklart så slapp han få känna på elkryddningen.