6 november
Mer hundäventyr Idag har det regnat en hel del av dagen. Inte så värst mycket förutom nu på kvällen då efter några timmars uppehåll satte igång igen. Vi tog en kort tripp till Ban Tai som ligger bara någon kilometer bort där vi besökte”mormor” som är mamma till killen som hade det första stället vi bodde på, samma ställe där den döva damen bor. De båda blev glada att se oss för det var bra länge sen vi var där. Vi käkade lite och fick smaka på någon soppa som skulle vara bra för kroppen. Den var helt ok. Innehöll lite basilika, färsk ingefära, en gnutta chili, böngroddar och hela små vitlökar. Vet inte om det var något mer också. På hemvägen stannade vi och tankade och när vi skulle åka ut från macken reagerade vi på en hund som satt tvärs över vägen och det bara kändes konstigt. Vet inte varför riktigt men vi stannade en stund och efter någon halv minut började hunden röra sig och vi såg att den delvis saknade bakben och var totalt lam baktill. Hon tog sig sakta fram genom att släpa sig med hjälp av bara frambenen. Nu hade vi ju stannat och sen sett detta så nu kunde vi inte bara rycka på axlarna och åka, vi funkar inte så. Mobilen låg kvar hemma, jävla typiskt, gasade på och hämtade den och ringde direkt till Dog Rescue som skulle skicka en kille till platsen.
Vi skyndar iväg igen och hittar vovven bara en kort bit därifrån liggandes under en bil. Eftersom vi inte vet om hunden är rädd stannar vi en bit ifrån bara för att hålla koll. Efter en stund åker en annan bil in på gården intill bilen där hon ligger och hon blir orolig och börjar hasa sig iväg. Jag skyndar fram och kastar en bit godis mot henne som hon börjar smaska på. Fortsätter att mata henne för att få henne att stanna. Medan hon äter i rask takt sitter hon och tittar på mig, fruktansvärt söt hund. Det börjar regna och vattnet får henne att vilja söka skydd så jag får blockera henne så att hon inte smiter iväg för långt.
Hon tar sig tio meter in på verkstan som ligger på tomten, blir lite orolig att killarna som jobbade där och som sett oss mata henne ska skrämma henne så jag följer efter henne hyfsat tätt.
Frågar om det är ok att hon stannar på golvet under en bil där hon lagt sig men ingen förstår utan pekar på grannen som jag då gissar är ägare till hunden. Hon har nämligen ett halsband. När hon hasat sig har jag noterat att ena benet som ligger närmast marken blivit uppskrapat så det blöder, vet inte om hon är förlamad och inte känner det eller ej, men när hon står still och ska lägga sig till rätta som hundar gör skakar hennes framben som om dem inte orkar eller som om det gör ont. Hela bakdelen ser konstig ut, utan svans och heller inga tassar. Jag gissar att hon blivit påkörd för inte allt för länge sen.
Efter ca 45 minuter kommer Vat från Dog Rescue och efter att han hälsat på grabbarna på verkstan fattar dem vad vi sysslat med. Han hämtar grannkillen som tydligen är ägaren som kan lyfta upp hunden utan att den blir rädd och lägger den i en bur. Innan han lägger den i en bur sitter han och klappar henne och verkar trots allt lite berörd. En kompis till honom filmar oss och tar några bilder på henne. När vi går säger vi hej då och väldigt tyst säger ”ägaren” thank you. Man undrar hur mycket dem hjälpt hunden, hur länge den varit så här och så vidare. Under bara den tiden vi varit här har man ändrats, nu kan man passera en hund utan att bli helt chockad och må dåligt när den tex är halt och står och letar mat, det är för många såna hundar och man får liksom välja att hjälpa dem som behöver det mest. Men det här var nog ett av det hemskaste vi sett och det var tur att detta inte var våran första vecka för vi hade garanterat tyckt det var mycket jobbigare.
Är nog svårt att se hur hon ser ut på filmen men det är lika bra det.
Väl hemma kom vi på att man kan kolla efter anordningar till hundar med skadade bakben, sånt har man ju sett om. Tyvärr funkade inte internet så vi skyndar till ett cafe och hittar några olika sidor med såna hjälpanordningar men tyvärr låg hotmails server nere under lång tid och vi kunde inte skicka några mail, vad är oddset för det???! Nätet är fortfarande nere här hemma så vi får lägga upp det här imorrn, vet dock inte om dem måste avliva hunden som hette Mo Phic och om dem i så fall gör det direkt. Vore ju intressant att se om det skulle kunna ordnas med en ”wheel for dogs”, vore ju härligt i så fall, jag menar, de hundar man sett på tv som haft såna har ju levt ett väldigt normalt liv ändå.
Bloggen har visst blivit en hundblogg, får väl se om det blir mer annat när regntiden avtagit helt. Nu på kvällen satt jag först inne hos Eric, våran nya granne och pratade. Han berättade en hel del om Korea som han bott i det senaste 13 åren och undervisat engelska på highscool. Han följde sen med oss ut och käkade och det var verkligen kul att få prata med någon annan och höra om saker han gjort och hur han hamnade i Korea. Nu ska det spelas flipperspel på dator och äta popcorn för popcorntanten (Jessica)har varit här igen…
7 november
Regn oavbrutet sen igår kväll, måste ha regnat ett par hundra mm, hela tomten är översvämmad och Jessica åkte en snabbis och hämtade mat och sa att det forsar mer vatten än någonsin bara en liten bit bort i området så hur situationen är för de stackare som redan hade över en meter vatten kan man bara gissa. Måste iväg och handla vatten också, problemet är inte bara att man bli totalt dyngsur utan att ju mer fukt vi tar med in desto snabbare möglar hus och kläder sönder, så nu får vi räkna med att resten av kläderna möglar också. Internet har heller inte fungerat sen igår morse. Garanterat så behöver ingen vara avundsjuk på oss just nu. Myggen har frodats och går man ut och står still mer än 10 sekunder har man garanterat fårr ettpar myggbett. Det myggnär vi byggt upp slets bort i stormvindarna igår så vi försökte fixa det lite snabbt och märkte att myggen liksom en skräckfilm kämpar för att komma igenom nätet och lyckas också. Myggbetten kliar värre än några andra mygg men som tur är slutar de klia efter ca 10 minuter. Dessa myggor är oftast väldigt små och hörs inte förutom om dem kommer riktigt nära örat, tom bananflugorna här låter mer, och har randiga ben. Det är denna typ som kan böra på duenga febern som gör en så pass dålig att man måste till sjukhus. Därefter är man emun mot sjukdomen i ett år, men får men den sedan igen så kan kroppen drabbas av ett internt kaos och detta kan då slute med döden. 97% av efolkningen i Thailand är resistenta mot denna sjukdom. Eftersom vi bor hyfsat ensligt så får vi hoppas att myggen kommer från våran egna tomt och då inte hunnit få smittan. Då har man införskaffat vatten från 7-11. Har nu sett forsen som pressar sig längs vägen en bit bort, nu är det en hel del hus runt om som ligger under vatten, i Vietnam har det ju varit sjukt stora områden med översvämmningar, tror området var lika stort som Belgien. Här har ju dem värst drabbade ändå turen att kunna ta båt ut till vägen som visserligen är kraftigt översvämmad på vissa ställen. Vi tog med paraply för att slippa ett par droppar, när vi kom hem skulle jag göra det torrt genom att snurra det fort men i ena vändningen råkade skaftet böja sig lite,,aj då. Bara att räta ut tänkte jag och knäckte av hela skaftet. Rätt givet tycker nog många som känner mig men saker är att jag faktiskt inte haft sönder några saker här nere förutom nu då.
8 november
Regnat oavbrutet hela natten och förmiddagen, nu snart tre dagar regn. Fortfarande inget internet. Håller oss gömda och längtar hem. Regnet nästan slutade mitt på dagen och vi kände oss manade att åka och handla på Tesco. När vi kom tillbaka hem och in på tomten märker vi plötsligt att ett vildsvin står tio meter längre fram, vi slår på bromsen. Jessica blir så paralyserad att hon inte hör när jag ber om att få telefonen för att filma den. Jag går fram mot grisen som plötsligt stannar och vänder sig mot mig, börjar frusta och jag gör valet att varjefall gå upp på en veranda. Jag vet inte direkt hur ett svin agerar och jag kände mig inte berädd att ta reda på det just nu heller. Senare åka vi till Twins och hämtade mat, på väg hem mötte vi Sam!!!!! Snacka om att bli förvånade, killen på Dog Rescue hade rätt, menvart hade Sam hållit hus dessa dagar tro? Hur som helst får vi avsluta vårat mission och kontakta dem imorrn och göra upp en tid och hoppas att vi träffar henne och kan ge henne sömnmedlet och lämna över henne till Dog Rescue.
10 november
Äntligen fint väder. Känns underbart. Har bara suttit och inte kunnat göra nånting de senaste dagarna, visste inte att det var möjligt att ha så tråkigt i paradiset, men nu vet vi det . Vi tog en strandpromenad och har hängt ut alla kläder så dem får torka helt. Internet är fortfarande ur funktion och inga killar skulle plötsligt komma och kolla på det, ägaren säger bara att ibland funkar det, ibland inte och att det är internet leverantören som har fel. Vet inte om man ska tro på det, kommer det inte tillbaka tills måndag fast att vädret varit ok så får vi väl ta och köpa den där andra trådlösa typen av internet. Hade ordnat så att vi skulle söva Sam och ringa en Thai kille på Dog Rescue som skulle komma men Sam visade sig inte. Istället hittade vi 5-6 små små valpar på mellan 6-9 veckor och ett par kattungar uppe på tempelområdet. Thai killen granskade några medan vi gav mat, katter och hundar sida vid sida. En av valparna var väldigt dominant trots sin ringa ålder och bet en av de andra ordentligt fast den låg och skrek på ryggen, här är det verkligen kämpa för sin överlevnad redan från dag ett. En av valparna var dock mycke mindre märkte vi efter ett tag och vi ropade tillbaka Poyee från Dog Rescue som tog den med till centret då den inte verkade förstå vad mat var och såg ut att bara vara några veckor. Så det var ju bra. Vid 21:30 åkte vi till internetcafe för att lägga upp detta på bloggen men det visade sig att jag glömt spara dokumentet som ett gammalt format och dem hade ju såklart inte den nya versionen av programmet så det gick inte. Inte heller kunde vi kolla hotmailen för serven var nere??? Nästa vecka blir det Nathon oavsett om vårat nät funkar här hemma för nu är jag trött på skitet, plus att jag hade missat ett jobb = flera tusen kronor såg jag när jag kollade min företagsmail, kul kul. På väg tillbaka såg vi Sam, tursamt. Vi ringer Brigitte som i sin tur ringer Poyee, för han pratar bara Thai. Vi ser till att Sam får i sig Sedalinet (sömnmedlet) och hon blir groggy bara några sekunder efter. Det tar dock över 10 minuter tills hon ligger ner och Poyee kommer och får ordagrant kasta en bur över henne när hon försöker fly. Nu är hon hur som helst helt säkert fångad och förd till centret. Nu blir det intressant att se hur hon ser ut när hon mår bra. Hund hund hund, bara massa hund.
11 november Aaa sa skont, sol hela dagen. Har bara tagit vara pa den och stadat lite. Ming kakade en orm alldeles nyligen, beklagar att vi inte har vara 3 svenska bokstaver men sitter pa internet cafe. Imorrn kommer Vivi och Thomas ska bli jattekul. Kommer upp lite bilder och kanske film nar vi fixat internet sa man kan sitta hemifran.
3 kommentarer:
Hund hund hund..... :) Men det är intressant att läsa hur ni tar hand om alla dessa djur. Ni är för goa. SKulle finnas fler som ni.
Kram på er!!
//Cina
Hoppas vädret vänder nu!!! Inte kul med massa regn. Men regn här med hela dagen idag! ;( Stackars alla hundar o katter som människorna "skiter" i. TUR att ni och få andra finns. Patte ligger i soffan, ner bäddat, fryser, hoppas han inte blir sjuk. Jag eldar för att få det varmt i huset. Ha det bra nu o som sagt HOPPAS på sol på er. Kram Mamma Tiina
Hej igen, glömde skriva att frizzan Camilla, hälsar att hon gärna kommer... Dessutom är både jag o pappa blondies ;) han är riktigt fiiiiiin i sitt blonda hår. Kram på er igen/mammaTiina
Skicka en kommentar