Bajsomania och höga vågor

Ming måste ha världens längsta "armar" i förhållande till överarmarna.

En helt ok söndag, vädret inte på topp men med tanke på monsunperioden vi haft senaste månaden så var det guldväder. Inget regn och inga tunga moln utan växlande. Känner att den riktiga värmen infinner sig emellanåt och svetten lackas utan att man gör något, skönt.

Tog en promenad längs Maenam beach och vattnet var högre än vi någonsin sett, inte mycket till strand kvar att tala om och vågorna var på flera ställen ett par meter höga och kraften kändes redan vid några dm djup. Men det verkar inte vara nåt vidare strömt för på sina ställen badade folk. Efter våran semester på Phuket -99 är vi försiktiga. Då var det höga vågor och vi badade ändå. Vi kastades runt som vantar och tyckte det hela var askul. Dagarna innan vi anlände var det ett bröllopspar som var på smekmånad och tjejen sögs ut och drunknade. Det fick vi reda på sista dagarna och nu i efterhand var det ju idiotiskt att bada så långt ut som vi gjorde där. Men som sagt verkade det inte som det var strömt här, inte idag varjefall.

Det var en mysig promenad på ca 40 minuter. Blöta blev vi av allt vågstänk men vattnet var ljummet så det var mest mysigt det också. Härligt att komma på att vi så många gånger hemma suttit och tittat på bilder härifrån när vi var hemma och bara drömde. Nu är vi och knallar runt på dem ställena, gäller att tänka på det och bara insupa det hela till fullo.


Våra magar har fungerat bra på sista tiden, och vi har hållit oss borta från riktigt stark mat fram tills någon dag tillbaka. Idag käkade vi på ett trevligt ställe vi bara ätit på vid ett tillfälle, gott som vanligt.
(Jenny, stolarna på restaurangen var sköna så vi behövde inte knalla runt i 2 timmar. "internskämt från Kos" hihi)

Efter maten tänkte vi åka till Tesco och se om dem hade några klockor i butikerna i centrum för vi såg några snygga i centrumet vid Big C och ville jämföra sortiment. Väl framme på parkeringen känner jag hur magen brinner till men vi knallar glatt in. Butikerna hade nyss stängt då klockan blivit 21 men Tesco har öppet till 23 och vi behövde lite grejer där. Knallar in och magen bubblar till av bara satan och kniper sig, ni vet den där onda när det bara handlar om sekunder innan det är dags att lasta ur baggaget.
Småspringer och tar det vi behöver och skyndar vidare. Ena sekunden känns det bra, andra= PANIK.
Kör som en tok hemåt på den oändliga vägen och stundtals får jag nästan stå upp för det gör så ont.
Hemma, skönt. Bara öppna dörren men är helt skakig, håller nyckeln upp och ner, helvete.
Lyckas få upp fanskapet med ett mindre rytande, Ming som hör att en nyckel är på väg in i låset är halvägs framme för att på sedvanligt vis hälsa oss välkomna med en gäspande morrning men kommer totalt av sig när jag hutlöst stormar in gormandes. Hon sätter tungan i halsen och piper skrikandes iväg med svansen mellan benen. Stackars liten, trodde husse fått sinnesbryt.

Då var det dags för Jessicas mage att sätta igång, rena pärsen. Men som tur är blir det bra så snart alla hela chilibitar lämnat kroppen.

Nu ska vi ta en liten fika och äta riktigt god choklad strutglass.