Phuket på hälsning och sen snabb flytt.

18 Jan 2008-01-18

I förrgår, onsdags, åkte vi till Phuket med bil för att överraska Tiina och Patrik. Vi fixade bil på kvällen innan och planerade att åka med en färja kl 06. Upp vid 4 för att vara vid båten redan vid klockan 5 för att vara säkra att få plats. Väl där visar det sig att vi skulle komma med på färjan klockan 8. Kul att sitta där i bilen i 3 timmar. Men med lite flax fick vi rulla mot båten redan för att komma med den som avgick klockan 7. När vi skulle åka på blir vi bortvinkade och dem pekar på ett klistermärke på bilen, vi ska inte få åka med. Slutar med att vi ringer upp de som vi hyrt bilen av och dem pratar lite med en thaikille vid terminalen. Det visar sig att vi ska ha intyg för att lämna ön men efter lite tjat så funkar det ändå. Dem vi hyrt bilen av vet vilka vi är som tur var.

På väg mot båten såg vi en mindre trevlig syn. En motobike som låg i vägkanten i en skarp kurva, några meter därifrån, en kille livlös upp mot ett räcke. Vad ska man göra? Vi tänkte ringa polisen men vi vet inte hur vi ska förklara det hela och risken att dem tror vi kört på honom kändes överhängande så vi stannar på 7-11 för att förklara vad vi sett. Jessica börjar att prata engelska men det funkar inte, visar papper och penna för att rita, men får inget block. Säger

”man dead” och visar med tecken ”död”, svaret från tjejen.

-No have.

Kändes jävligt kluvet vad man ska göra men det började gry och det var fler bilar som passerade så vi kunde bara hoppas att någon annan kunde förklara eller ringa hjälp.
Väl över i Surat Thani var det inga problem att hitta mot rätt väg. Åkte vägg 44 mot Krabi, svängde av mot Ao Luk för att sen ta väg 4 mot Pang Nga. Allt gick supersmidigt. Bra väg förutom genom ett bergspass där vägen var krokigare än en go-kartbana där man tagit bort raksträckorna. Tom jag som körde började må illa. Mindre kul för Jessica.

Efter Pang Nga började vi muslimer, och ju närmare Phuket vi kom ju fler blev dem.
När vi var framme ringde vi Tiina och Patrik, dem var på Laem Sing så vi åkte dit. Jag satt kvar i bilen medan Jessica gick ner för att leta upp dem, dem hade ingen aning om att vi var här utan kallpratade bara lite kort i telefon. Jessica hittar dem och filmar deras totalt häpna miner, riktigt kul.

Nu ska vi ner till stranden. Igår var det pissväder och idag en hel del moln men solen kikar fram lite då och då så det får funka.


23 Januari
Tillbaka på kokosön efter en vecka på Phuket, Kamala. Skillnaderna, stora och många!
Ska försöka minnas vad vi gjort under den vecka som till en början var planerad att bli ett par dagar. Efter att ha ploppat upp på Laem Sing stranden och gjort Tiina och Patrik extremt förvånade begav vi oss hem till dem för att lasta ur bilen och låta hundarna få sträcka på benen ordentligt. Klockan hade tickat på så sen var det dags för middag. Intrycken var många, allt var annorlunda. Ska dra en lista över våra intryck och plus och minus i slutet av inlägget.
Dagarna som följde såg ut ungefär såhär.

Upp och ut med hundarna, det gick bra, det var extremt mycket mindre hundar, såg inga alls runt om där vi bodde. Sen var det frukost för att sen bege sig ner på Kamala Beach.
Stannade där tills det var dags att åka hem och gå ut med hundarna. Satt vid poolen och myste lite innan det var dusch och ät dags. Sen vart det en hel del dricka så min ovana kropp trodde tveklöst att jag försökte ta livet av mig. Konstigt nog blir man inte bakfull här nere, borde vara tvärt om tycker jag, men icke.
Sova har man gjort för lite för hundarna har gnällt varje morgon runt 8 tiden även om man varit ute vid 3 på natten och har jag gått upp har jag väldigt svårt att kunna gå och lägga mig igen.

En av de norrmännen som har hus bredvid fyllde 40 så det var stor fest på stranden. Den dagen hade vi först planerat att åka hem, men vi stannade. Det var helt underbart kul. Uppdelningen mellan vita och thai var ca 50% och alla thai som dem känner där nere var såklart helt underbara. Där satt vi, vissa hela andra halva natten, och pratade och hade sjukt kul. Ek, en kille som uppträtt på Fantasea tidigare körde sin eldshow. Lite extra kul att se det på 1 meters håll.
Efter 7 dagar var det dags att återvända till Samui igen. Följde skyltarna denna gången som åt detta hållet leder in på en annan väg, kul att testa tänkte vi när vi väl uppmärksammade detta. Slutade med att det tog en dryg timme längre, så det var lite drygt. Fick åka igenom hela Surat Thani stad istället för att åka nya motorväg 44 som tar en mer rakt på Don Sak där färjan går från.

BILDER KOMMER

Och, nu drar vi våra funderingar och skillnader mellan Samui och phuket.
Hela strukturen är annorlunda. På Samui är tex vägarna mycket mindre och extremt mycke sämre. På Phuket är huvudvägen mycket större och alla vägarna är väldigt bra. När vi kom tillbaka hit till Samui blev vi förvånade att vi på så kort tid glömt att trafiken här är så fruktansvärt mycket värre. Skillnaden är enorm.

Här i Maenam är man direkt i thaisamhället. Utmed huvudvägen ser man inte många vita medan man i Kamala enbart hade ett ord i huvet CHARTER-CHARTER-CHARTER. Vi har mött fler svenskar på en vecka än på 5 månader på Samui, det säger en del. Man var inte det minsta i ett thaisamhälle utan i ett samhälle där thai levde till 100% av falanger. Trist? JA.

Stranden i Kamala är fin. Om man tittar ner i sanden eller i vattnet. Men hela stranden är full av solstolar och 99.8% turister, den resterande delen är thai som säljer grejer till turisterna.
Åkte en sväng till Patong, orkar inte kommentera det ens, vilket skämt det är att folk åker dit och ligger på den stranden och tycker dem varit i Thailand. För 20 år sedan åkte folk till Canarieöarna med Gran Canaria i spetsen, nu åker samma typ av folk till just Phuket och till Kamala, Patong, Karon och Kata. Karon beach var den absolut sämsta, kändes som en konstgjort strand med bara stolar, inga mysiga ställen på stranden eller så. Bakom stranden ligger huvudvägen som kantas av tråkiga matställen och hotell.
Karon ligger nu på en av mina absoluta bottenlistor över ställen att semestra på. När vi var där för 9 år sedan tyckte vi inte det var så illa, men efter att ha upplevt andra ställen i Thailand och nu sett hur det blivit var det smått chockerande. Inte minst när man hör folk som älskar Karon, men som sagt, för några år sedan älskade folk Playa del Ingles på Gran Canaria. Inget ställe jag troligen åker till dem närmsta 200 åren.

Muslimerna duggade tätt och allmänt var det svårare att få samma leenden vi blivit vana vid på Samui. Men har man inte upplevt det så tycker man säkert att dem ler mycket även där. Det positiva är väl att dem inte har hund.

Även i Kamala som så många svenskar åker till och som vi fått en bild av som ett mysigt ställe kryllade av ”skabb” och hade väldigt låg mysfaktor och saknade genuin thaikänsla.
Chaweng på Samui som vi inte har som favorit skulle bli mitt första val om det hade legat på Phuket, det säger ju rätt mycket. Att gå på Chaweng beach på kvällen och utmed alla uppdukade bort är riktigt trevligt, det hittade vi inget liknande på Phuket.

Även när vi åker och handlar på tex Tesco så åker man i en mysig atmosfär förutom den farliga trafiken. Men gatorna kantas av små thaiställen och överallt ser man thai sitta och äta etc etc. På Phuket när man ska åka och handla är det mer som i Sverige. Vägen dit är enbart transport ingen känsla av mysigt liv ut med gatorna utan stora vägar mer som i utkanten av en stad.

DET CHOCKERANDE….. vi vill flytta dit.

Det låter ju knappast friskt efter det jag skrivit, men det som väger upp är att vi dels kan ha en vänskapskrets, plus att vi kommer kunna jobba så mycket mer effektivt. Vi har hållit på här med ett projekt i flera månader och kommer ingen vart pga internet som är sinnessjukt slött. Det som tar en månad hemma tar utan tvekan 2 år här. Vi har letat med ljus och lykta efter annat boende men hela ön är ju helt fullproppad med hundar att vi inte kunnat hitta boende som kan passa.
Gjorde ett jobb här nere sen inget alls, allt på grund av att huvudkunden märkte att det tog för lång tid med filerna som ska upp på nätet och vi pratar ganska många tusenlappar på ett år man missar där. Och att säga nej till den inkomsten har vi tyvärr inte lättare för än någon annan, man kan helt enkelt inte klara sig utan pengar. Vi känner oss redan låsta här för att folk ska komma och hälsa på men med tanke på att vi omöjligt kan få inkomst då vi inte kan jobba har man ju inte mycket till val. Liksom alla andra som jobbar vill man ju få in lite pengar och inte leva upp alla sina besparingar. Men lite trist att lämna den palmklädda kokosön är det allt.

Stressig dag. Nu ska vi upp om 5 timmar, 0400. Ska åka motobike till Phuket, hämta bil, åka tillbaka, sen försöka sova en sista natt här för att åka till Phuket med flyttlasset.