14 jan. 2008

Thailändare + fordon = härdsmälta

Ännu en underbar dag.
Var på BoPhut beach någon dryg timme, jäkla härligt nu när det är så fint väder hela tiden, ett par grader varmare i vattnet dessutom.


Vet inte om ni vill se mer strandfilm, känns som om man retas då, hehe. Fast ni har ju faktiskt gjort era val så det skiter vi förresten i.


Idag visade sig grannen, med bandage på armar och ben och sönderskrapad hand.
En engelsman hade visst börjat svänga i samma sekund som han började blinka fast att Eric låg placerad bredvid så svängde han bara. Han trodde dessutom att han hade druckit lite men ville ändå inte blanda in polis. Synd, för han har dessutom precis fixat thaikörkort så han hade ju inget att oroa sig för. Som tur är gick det inte så fort men det räcker med lite fart för att skrapa upp sig. Han hade hjälm men den hade inte slagit i eller någonting.

Det är lätt att man gungas in i thaistilen på vägarna och den stilen är väl typ lika begåvad som att grilla en korv i handen över öppen eld.

Nu på kvällen åkte vi ner till stranden precis här mitt i Maenam där vi bor. Satt och väntade på maten när nästa träskalle tror att hans bil är mindre än hans hjärna.
Backar och backar och, BANG. Oj nämen, stod det en motobike där, det såg ja inte när jag sitter och tittar frammåt.
Synd att det var våran sprillans då.

Som tur var var det bara lite repor på sidan som den välte på och inget som sprack eller verkligen gick sönder.
Mannen som backat på den satt kvar i bilen en bra stund, smög försiktigt ut och tittade medan han osäkert harklade. Jag drog fingret på en av skadorna och han säger tyst
- oh, that one is old!
?? Yeah right'
- no its not, this bike is brand new.
- a, ok.

Jag drar med fingret på nästa repa och han säger.
-oh, that one is old!
-no its not, this is my bike and its brand new.
-oh, brand new, you not rent. *Harkel harkel

Vad gör man, inga stora skador men ack så irriterande.
Sa bara
-well actually i dont know what to say.
Studerar hojen lite till och tar hans arm och smackar armbågen i ansiktet på honom.

Haha, skoja bara, jag tog hans axel och sa
-its ok.
-thank you, thank you

Så nu har man en bike med skråmor, den blir ju aningen svårare att sälja kanske så nu kan vi lika bra stanna ett år till. *smile


Jag tror inte att det skulle kosta så värst mycke om man ville låta någon sandpappra till skadan och mål apå lite färg, plus byta ut kopplingshandtaget som blev lite skrapat, så då känns det faktiskt bättre att låta det passera än att hålla på att tramsa.

1 kommentar:

Mamma sa...

Så ädelt av dig min kära son, att inte smacka till honom.Fast det där med att stanna ett år till vill jag inte se.Pussar o kramar