Rundtur på Phuket - Soi Dog - Tsunamivarning - Burmaresa

19:e
Åkte iväg för att själva utforska Phukets södra delar lite mer ingående, precis som vi gjorde på Samui flera gånger. Man vill ju känna till mer än det precis där man bor och de största turistställena.

Vi kom återigen fram till att det är väldigt trist söder om Kamala med Patong, Karon, Kata. Vi kan verkligen förstå att folk blir förälskade i Kamala om man bara varit på Phuket. Vi är inte ofta på stranden längre, saknar verkligen de naturliga och mindre befolkade stränderna från Samui.


Under våran upptäcksfärd hittade vi en liten strand som heter Ya Nui som ligger långt söder ut. Trots att det blåste såväl på norra som södra Phuket den dagen var det stilla och skyddat där och det var en hel del klippor runt den lilla stranden där folk snorklade och njöt. Tyvärr är det så att det inte finns en endaste liten mikroskopisk strand som är något att ha som inte har en massa solstolar. Solstolar är tydligen något som måste finnas på Phuket för att det ska komma folk dit. Men hur som, så var den stranden mer lockande men då får man också åka någon halvtimme.
Den största fördelen här är vädret. Vi kan i princip räkna de minuter som solen inte varit framme den senaste månaden på en hand, medan vi på Samui kunde räkna dagar då solen sken hela dagen på en hand.

20:e
Idag begav vi oss till Soi Dog. De centra som kan liknas med Dog Rescue Center Samui. Det visade sig att Soi Dog håller på att flytta då det centra som idag finns är upprättat och bekostas av Thailändska myndigheter men även genom bidrag från andra. Det har visat sig lite knepigt att komma överens så därför ska nu Soi Dog flytta till ett eget område. Detta borde enbart leda till att flera hundar får hjälp. Det nya stället är inte färdigt och flytten kommer troligen att vara klar om ca 1 månad.

Det ställe som vi var på var helt ok. Stora plana ytor och det kändes mycket renare än på Samui. Den svenska tjej som enligt hemsidan jobbar där var i Sverige och vi hoppas träffa henne på nästa besök. I övrigt var det bara thai som jobbade där med undantaget en man från Holland som visade oss runt. Han hade åkt till Thailand enbart för att hjälpa till på centrat i någon månad. Vi pratade också med en thaidam som var bra på engelska och som verkade vara någon form av överordnad. Hon var mycket glad att vi kom dit och blev förvånad att höra att vi kom från Samui. Hon hoppades att vi skulle komma tillbaka. Nackdelen var att hon inte verkade ha full koll. Enligt henne kunde dem utan problem skicka hundar direkt till Sverige utan att sätta dem i karantän om vi visste någon som kunde ta sig an en hund. Detta är HELT FEL men det var menlöst att förklara, dem lyssnar helt enkelt inte. Blir spännande att höra om den svenska tjejen tror på samma teori och i så fall hur det kunde vara så.

Även här såg vi så klart flera mindre trevliga skador på hundar men det verkar som dem gör ett bra jobb här också. Synd att det ligger en bra bit bort och sen är det alltid lite lättare att ha att göra med européer när man har frågor då thai alltid vet vare sig dem inte vet eller vet svaret på en fråga.

TSUNAMIVARNING
När vi kom tillbaka hem och hade gått ut med vovvarna åkte vi ner till stranden. Klockan var nånting strax efter fyra och vi låg en stund. I samma sväng som vi var på väg tillbaka hem vid strax innan fem snåret märkte Jessica att nästan alla thailändare pratade i telefonen och några med turister som i sin tur skyndade iväg med en orolig blick. Jag frågade en thaikille vad som var fel och han skakade på huvet och sa bara

-No problem, go swim if you want.

Vi frågade några tjejer som i samma sväng passerade oss om vad dem hört och dem sa då att det hade hänt något en timme bort och att det kunde komma en våg. En av tjejerna var svensk så vi pratade vidare lite innan vi begav oss hem, då var den tidigare tätt befolkade stranden nästan helt öde. Där hemma mötte vi flera av thaigrannarna som redan åkt från stranden där de jobbar och vi fick då höra att det varit jordbävning utanför Sumatra igen. Gick direkt in på nätet och till NOAAs hemsida och såg att det utfärdats en tsunamivarning efter ett skalv på 7.2Mw klockan 15:22 thaitid, men som avfärdades vid 16:47.
Såg precis nu i skrivande stund att jodskalvet var tidigare än vi trodde först. vi trodde att vi blev bortskickade strax efter det skett men det msåte varit närmare 1.5 timme efter skalvet som vi fick höra att vi skulle lämnat stranden fast att varningen gick ut långt tidigare enligt NOAA hemsida.???!

Några av de Thai vi känner var kvar på stranden och brydde sig inte, vattnet hade inte åkt tillbaka någonting och förra året var det 6 varningar utan att något hände. Andra hade lämnat stranden direkt och vissa var mer skärrade än andra. Stackars lilla Sakit som bara var 4år när vågen kom för drygt 3 år sen blev så rädd att han inte kunde gå och bara tjöt.

Som tur är blev det ingen våg och det är bättre att varna en gång för mycket än att det blir en liknande katastrof som sist. Kanske hade varningen gått fram tidigare om det visat sig vara en våg vid Sumatra?



21:a
Idag var det dagen D för att lämna Thailand för några minuter. Efter att ha suttit med grannarna och andra vänner, sammanlagt över 20 stycken, halva natten och därefter inte somnat förrän vid 5 var det jobbigt att gå upp klockan 6. Men upp kom vi, inget annat val. Promenad med hundarna sedan direkt ner till huvudvägen där en minibuss väntade. For upp mot den stora huvudvägen 402 där vi fick vänta över 30 min på att byta färdmedel till en större modell av minibuss som sedan skulle ta oss upp till Ranong efter att ha hämtat upp de sista personerna i Khao Lak ca 5 mil norr om Phuket.

16 personer var vi, från alla delar av världen. Någon pensionär med långvisum, några med dubbelvisum som behövde lämna landen och komma tillbaka för att påbörja visum 2 och en bunt andra som jag antar att vissa använde sig av de 3 visumfria resor man kan göra.

Vi stannade för mat en gång och åkte vidare. Framme i Ranong drygt 4 timmar senare. Bussen stannar utmed gatan som kantas av de hus som finns utmed alla gator i landet. Småbutiker och annat. Vi går in i ett lite finare hus där vi ska stämpla ut från Thailand efter att vi fyllt i våra departurecards och allt går smidigt. Lämnar våra pass till en av de som följt med på turen, sätter oss i bussen och åker 300 meter, går in i en smal gränd som leder ner mot vattnet där vi går ombord på en båt. Här ser vattnet ut som utanför Surat thanis hamn. Grönbrunt och inte klart alls. Överallt är öar och det känns som om det är ett kanalsystem men med kanaler som är väldigt breda. Vi tar sikte mot vad jag förmodar är fastland 4 kilometer bort. Efter en kort bit stannar vi till på en brygga där det finns ett skjul och flera andra små longtail båtar lagt till. På en skylt står det immigration. Vi blir förbivinkade och efter några hundra meter passerar vi en pytteliten ö med skylt Thailand Immigration och på en brygga står några militärer och även här några longtailbåtar. Vi passerar utan att stanna och efter att ha åkt någon halvtimme lägger vi till på vad jag tror var fastlandet. Massa Buddha statyer överallt på närliggande bergstoppar och även nere vid hamnen och på en skylt står det står Union Of Mayanmar.

Vi lägger till och går iland. Det känns direkt mycket mindre trevligt, folket och helhetsintrycket var inte bra. Kan dock inte dra några stutsatser om burmeser utifrån det.
Vi går in på ett litet kontor och de stämplar våra pass och tar ett foto. Sen går vi tillbaka till båten och åker iväg. Denna gången stannar vi på den pyttelilla ön och två militärklädda gränsvakter kommer ombord. Ber väldigt artigt att få se pass och kollar igenom väskor och annat som folk har med sig, sen får vi åka vidare. På vägen skriver vi i våra arrivalcards som alla måste fylla i när man ska in i Thailand. Upp genom gränden in i bussen åker 300 meter och in i huset för att nu bli hälsad välkommen till Thailand och få stämplar i passet.


Lämnar Thaifastlandet - Den lilla immigrant utan uniformerad militär


VÅRAN RESVÄG

In på Immigration - sen åka bussen och gå ner till båten - åka båt över till Burma

In på Burmas immigration och sen...


KLART! Bara en lång trist busstur kvar ner mot Phuket. Men nu har man gjort detta och det var väl en upplevelse. Smidigare att inte åka men detta är det rätta enligt regelverket och vi hade ju tur att våran norske vän Morten var så snäll att han villa ta våra hundar under dagen.
Nu har vi 3 månader innan vi måste åka igen. Ganska så lite bekymmer att göra detta 4 gånger för att kunna stanna över 1 år.

Nu ska vi åka till Big C och handla lite.